Jag har lyssnat på den här biografin, uppläst av Mikael Persbrandt själv.
Drygt femton timmar ångest, knark och fylla varvat med skådespeleri på scen och film och ett par riktigt fina kärlekshistorier.

Förlaget skriver så här:
"Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit."

I Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag.
En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.

Jag kan inte ge smakprov då jag inte har tillgång till texten.
Det absolut bästa var att huvudpersonen själv läste in boken. Persbrandts röst är sexig, mörk, behaglig.