Ester Nilsson levde mellan åren 1896-1985 i Lycksele kommun. Hon gick under smeknamnet Ester Duva.
I boken ger författaren ett kärleksfullt och inträngande porträtt av denna märkliga kvinna, som var "natta eljest".
Efter trettio års isolering i väglöst land, följde hon som ung föräldrarna till ålderdomshemmet. Där blev hon kvar i 56 år.
Förutom att Ester närvarade vid tusentals begravningar, syntes hon även på stadens alla premiärer och invigningar.

I förordet skriver författaren bl.a:
Eftersom jag växte upp i ett hem utanför Lycksele, där de som var eljest blev respekterade och accepterade, kom jag tidigt i livet att fascineras av dem som inte alltid tänkte i spikraka linjer.
Jag drogs även till de annorlunda människor som korsade min väg under åren jag verkade som sjuksköterska inom åldringsvården. Jag tror mig ha utvecklat en förståelse och empati för de som blivit annorlunda.
Jag har valt att använda mig av romanen som berättarform för att få friheten att göra egna tolkningar när de vita hålen i hennes livslinje dyker upp. Jag hoppas romanen ska kasta nytt sken över hennes liv.
Ester blev med tiden en respekterad och omtyckt kvinna. Hon blev under sin åttionioåriga levnad en känd person i Lycksele, hon överlevde fyra kyrkoherdar och kom också att bli en av fotbollslaget Lycksele IF:s mest hängivna supportrar.

Utdrag sid. 138

"De kom fram till att utåt sett, till det yttre, var de varandras motsatser. Men såg man förbi skalet, lyfte man på manteln, så fann de varandras likheter. Snällheten, nyfikenheten, tjurigheten och en rykande ilska som flammade upp när de stötte på missförhållanden, oförrätter eller själva blev orättvist behandlade.
Har du alltid varit långsam? frågade han
Jo, Gud skicke ner ej till jola ...halvgjord.
Han skrattade hjärtligt och knuffade lätt henne. Vi får lov att hålla ihop, dela hemligheter".

sid. 290

"Det är ju klart att det fattas henne något. Jo, nog måste hon vara efter sig, lite bakom flötet.
Under dessa fem åren hade Ester h unnit smaska i sig mängder med bakelser, tårtor, bullar och smörgåsar, men hon höll sig i form genom sina dagliga, långsamma och långa promenader längs Lyckseles gator."

sid 419

Innan Malin lämnade ålderdomshemmet tog hon tag i Esters båda händer. -Ester, när alla andra tänker i raka linjer ställer sig dina tankar på tvären eller kröker sig runt hörnet eller tar ett skutt genom fönstret, ut i det fria. Du är annorlunda, men på inget sätt sämre. Du är bättre. Glöm aldrig det, lev livet Ester!"

Den här berättelsen är en av de allra finaste och innerligaste jag någonsin läst.
Jag finner det omöjligt att ens försöka recensera romanen i några ord, men jag rekommenderar den till alla som har ett varmt klappande hjärta och empati. För det hade Ester också, trots att hon inte passade in i mallen.