"Jag minns sommaren när vi älskade på Humlesäcken. Missionären på en kal bohusklippa. Den stekande solen och den dåsiga tröttheten. Den ömma fläcken på ryggen under spännet på bikiniöverdelen"

Min älskade, det är dags att öppna lådan med breven och läsa orden du aldrig fick se. Det är dags för mig att börja leva igen, trots att du inte finns kvar.
När våra vänner diskuterade förkylda barn och husrenoveringar satt vi på intensiven på Sahlgrenska. När andra skaffade nya jobb och åkte på solsemester planerade vi för din begravning.

Det här är min berättelse om oss. Om dem vi var då; två unga människor, varav en blev sjuk. Jag måste lämna det där bakom mig nu och förlåta mig själv för att jag valde att leva vidare. Det är hög tid för mig att resa tillbaka till Humlesäcken.

Utdrag ur boken:
"Livet återgår till vardag. Jag är ledsen ibland vilket får dig att känna dig obekväm, och när du tröstar mig känns det bakvänt. -Vad är väl en hjärntumör? säger du.
Ingen vet hur länge man får leva och när och hur man ska dö. Bara att det är en oundviklig del av livet. Du säger att det inte alls är säkert att det är du som kommer att dö först, att det lika gärna kan bli jag. Den tanken, att min egen död kanske ligger närmare skänker tröst."

"Du ska dö. Det är så det ska bli, att du ska dö. Och innan dess ska du och jag och Hjalmar bli tvungna att vänta, hur länge vet vi inte, medan mitt eget liv får stå på vänt. En dag ska jag vakna ur mitt vakuum och upptäcka att jag blivit ensam kvar med barn, hus, bil och räkningar. Detta är mina framtidsutsikter nu. Jag som drömt om att doktorera."

"Det finns något tilltalande med en palliativ avdelning. Här lever vi sida vid sida helt utan hopp. Här knaprar vi smärtlindring och dricker saft till maten varje dag, i väntan på det oundvikliga slutet. Livshetsens motsats är lugn och harmonisk. Kanske skulle människor må bra av att bli inskrivna här ibland. Att umgås med döende som en metod att kurera stress och hitta en annan lunk i tillvaron"

Den här boken drabbar på riktigt, som ett knytnävsslag rakt i solar plexus.
Och det bästa är att den är skriven så alldagligt och utan stor dramatik, därför blir den så oerhört gripande. En av de vackraste sorgligaste böcker jag läst.

Det här är en bok om ägg. Ägget som har en betydande roll i måna av de godaste rätterna som finns - egg noodles, shakshuka, huevos rancheros, pickled eggs, Scotch egg, egg pizza, solöga, Pelle Janzon, tea eggs och egg custard.
Med rätter som dessa kan man, om man vill, äta ägg till varje måltid. Och det vill man.
Hur får man ett perfekt kokt ägg med en krämig gula, vilken är den ultimata tiden och temperaturen? I boken hittar du rätt teknik och fakta för att lyckas med allt från kokt och pocherat ägg till 63-gradigt ägg och japansk omelett.

Jag är en äggoman. Det går knappt en dag utan att jag äter ägg i någon form, och gissa om jag blev glad när man tog bort stämpeln om äggens negativa inverkan på kolesterolet!
Den här boken är trevlig även om jag retar mig på att alla rätter måste heta något på utrikiska. Varför kan det inte heta äggnudlar, skotska ägg äggpizza osv...

Men det är ju petitesser, koka ägg kan jag, likaså göra omelett och äggröra som är en favorit. Men, jag fick tips om goda nya kryddor som passar till äggröra, bland annat, spiskummin och tabasco eller gräslök och pepparrot, sånt jag inte själv hade kommit på.
Samma sak med recepten, jag har ju samlat på äggrecept under ett långt antal år, men jag tror många som fastnat i en pannkaksfälla kan få fantastiskt många nya matrecept att njuta av.
För hur det är så är näringsinnehållet i ett ägg helt fantastiskt, och skulle jag vara tvungen att leva på endast ett livsmedel i ett helt år skulle jag tveklöst välja ägget!
Och apropå nya recept, snart står finnkäringen i sitt lilla kök och lagar tunisisk Shakshuka med en massa goda kryddor: spiskummin, koriander, gurkmeja, paprikapulver, saffran gul lök, vitlök, harissa, mynta, salt och peppar!