I en nära framtid, när murar byggts och landsgränserna slutits, skickas det nygifta paret Maija och Viktor iväg på ett uppdrag till en ogästvänlig liten ö i Bottenviken. Vad uppdraget består i är oklart. Över deras huvuden svävar bestyckade drönare och runt armen har de varsin transponder.
När en sargad plåtfarkost med en grupp svårt medtagna människor spolas i land på ön sätts såväl samvete som de nygiftas relation på prov. Det som skulle bli en smekmånad blir en kamp om livet.

Utdrag ur boken:
"Det var ställt bortom varje tvivel nu att hon inte skulle vara välkommen in i landet, om hon någonsin trott det. Hon band ihop bråten till ett knippe med byxorna, och höll med dess hjälp ansiktet över vattnet."

Jag läste för ett par år sedan författarens debutroman "Ett föremåls berättelse om obesvar" och gav den toppbetyg.
Den här historien griper inte tag i mig. Det är för många antaganden, antydningar, inget klarspråk. Man ska gissa sig till vad som händer, vad som har hänt, vad som kommer att bli resultatet av det hela och varför det blev som det blev. Alldeles för många lösa trådar för att passa mig.
Men, titta gärna in på hemsidan, du kanske upplever det hela spännande och gripande till skillnad från mig

I maj 2015 reste Jesper Söder till Syrien för att ansluta sig till de kurdiska YPG-styrkorna i kriget mot vår tids mest hänsynslösa terrorsekt Daesh (IS) Som så många andra var han förtvivlad och frustrerad över jihadisternas övergrepp och omvärldens passivitet. Men när världen vände ryggen till bestämde han sig för att göra något.
Nu berättar Jesper själv om sin dramatiska tid i stridszonen och om hur erfarenheterna förändrat honom som människa. Det är en unik skildring av den brutala tillvaron vid fronten, men också en gripande berättelse om kärlek, vänskap och svek.
Boken är skriven tillsammans med TV4-reportern Johan Fredriksson och är en initierad redovisning av en ännu pågående, blodig konflikt som påverkar oss alla.

Utdrag ur boken:
"Vilket ansvar har den lilla människan? Du och jag i våra Ikea-soffor framför tv-apparaterna i Sverige?
Här begås grova krigsbrott. Som vi alla känner till. Vi vet att brotten drabbar helt oskyldiga. Bebisar och skolbarn massakreras. Deras kroppar sprängs i hundratals bitar, deras små hjärtan slutar att slå, deras mördare går fria. Kvinnor säljs som slavar eller stenas till döds i vår tid. Över elva miljoner människor är på flykt. Men vems skyldighet är det att stoppa och straffa de skyldiga?
Under de fem år dessa människor ropat på hjälp, vädjat till FN, EU och USA att ingripa - vem har hört ropen? Vem har kommit till undsättning? Alla blundar. Världen vänder ryggen till.
Men jag då? Jag är en människa. Med egen fri vilja. Jag kan agera. Vill jag kunna se mig själv i spegeln om trettio år och säga: Jag försökte åtminstone?
Ja. Det vill jag.

Berättelsen om Jesper, en lärare i Sverige som ansluter sig till grupper som bekämpar terrorn.
Som gör skillnad.
Bokens händelser utspelar sig 2015 men även i år har ämnet varit högaktuellt. I somras anföll den kurdisk-arabiska milisen IS-fästet al Raqqa i Syrien, svenskar stred på bägge sidor.
Jesper ledde utredningen om penningtvätt som pågick till IS i Syrien, förutom hans värv i striderna där han även skadades allvarligt och skickades hem för läkarvård.
Han har även initierat Jesperhjälpen som med hjälp av inkomna medel delar ut matpåsar och leksaker i Rojava.

Han blev i somras kidnappad tillsammans med en annan soldat i tolv dygn innan han frigavs. Då åkte han hem till Sverige.
Jag läser idag på hans facebook-status att han nu satsar på att fortsätta kampen härifrån hemmafronten. Med inriktning på radikala extremister, hederskultur, integration och mänskliga rättigheter.

Tänk att det finns sådana extraordinära människor! Som frivilligt offrar sin bekväma tillvaro för att göra världen lite bättre.
Jag fick den här boken av en bloggvän. Hon liksom jag har fått många nya vänner bland flyktingarna som kommit till Sverige.
Jag har lagt ifrån mig boken ibland och läst annat emellan. Skildringarna från krigszonen är mycket realistiska men ändå är Jespers ton ljus.

Oavsett om man deltar i väpnade konflikter eller väljer att göra skillnad genom att jobba ideellt i oroshärdar runt om i världen så är de människorna värda all respekt.
Utan dem vore vi förlorade för alltid...