Några decennier in i framtiden byggs ett annorlunda äldreboende upp på Djurgården i Stockholm, efter att Tivoli Gröna Lund gått i konkurs. De kinesiska investerarna vill satsa på kapitalstarka seniorer och erbjuder en gated community med full service, inklusive karaoke, tango, bingo och andra nöjen.
Robotar och papperslösa sköter rutinsysslorna.
Som kronan på verket ingår en livförsäkring med 100-årsgaranti.
Bland de boende finns två gamla bröder, där den yngre försöker hålla ordning på den äldres eskapader.
Anläggningen döps till BlissGardens - Lycksalighetens trädgårdar - men i folkmun får den heta De saligas ängder, eller kort och gott Kalkbrottet.

Utdrag ur boken:
"Varje måndag morgon backar IKEA-bussen med släp in i Allmänna gränd. Då väntar redan en kö med kunder. De vill förvissa sig om att det finns plats i släpet för de varor som ska bytas. Närmare 90% av det som köps lämnas tillbaka. De flesta boende har helt enkelt inte plats med nya prylar. Men de repeterade besöken skapar en återkommande köpglädje."

En cynisk och ganska vass satirisk dystopi med många dråpliga situationer.
Men, jag får ingen känsla alls för karaktärerna, och till sist tröttnar jag även på alla nymodigheter och uppfinningar som har till uppgift att rädda äldrevården. Det är människolika robotar, sällskapsrobotar, robothundar osv.
Människan blir mellan 110-120 år men är livet meningsfullt?

Tunu betyder baksida och syftar på det lilla isolerade samhället på Grönlands östkust där boken utspelar sig.
Snöstormen, kylan, isen och havet är ständigt närvarande. De utsatta människorna får lära sig leva med naturens starka och nyckfulla krafter.
En dansk sjuksköterska kommer dit och blir en central punkt för byborna. Han plåstrar om och behandlar både yttre och inre skador, men är själv på väg mot ett personligt haveri.
Vi får följa de olika personerna och vara med i både sorgsna och lyckliga stunder. Vi får dela skräcken med mannen som faller i vattnet intill sälen han just skjutit. Vi får vara med när flickan som drabbats av ett utomkvedeshavandeskap dör i armarna på sin familj för att helikoptern är markbunden av stormen. Men vi får också känna det spirande hoppet hos mannen som öppnar en bar och gjuter liv i byn med sina filmvisningar och drinkar.

Utdrag ur boken:
"Han var med vid förlossningen när Olga födde den första. Flickan kom springande till världen med fötterna först. Nere i vardagsrummet satt kvinnorna skuldra vid skuldra och drack kaffe. När de hörde hur barnet hade fötts skrattade de. En ny fotbolksspelare! Det var mitt i vintern, det stormade, i köket stod soppgrytan bottenfrusen på spisen."

"Sedan går de till affären. De står böjda över frysdisken och lyfter upp paket med fruset kött och granskar dem. Fläskstek, rostbiff, revben, kalvbog. Alla priser är nedsatta, det har för länge sedan passerat bäst-före-datum, rostbiffens snittytor skiftar i grönt när man skär i den."

"När hon kommer in är det i alla fall liv i barnen. Krampanfallet är över. Flickorna skriker öronbedövande, modern går fram och tillbaka med den minsta på armen, flickan med brännsåren rycker i henne och vill bli upplyft, nummer tre ligger på alla fyra på golvet, naken sånär som på en tygblöja, ett blekfett barn omgivet av några kastruller och grytlock som hon har suttit och bankat på med en träslev. Hon är plaskvåt av saliv och snor och gråter ihållande och klagande."

Man får inte vara kräsmagad när man läser Leines frejdiga språk!
Med stor kärlek till Grönland och grönlänningarna beskriver han livet i det lilla samhället.
Gillar du annorlunda miljöer, andra sätt att leva än vårt västerländska, skildringar av vedermödor och eländes elände, då är detta boken för dig!
Det var denna jag läste igår när jag fastnade vid den förfärliga beskrivningen om tandutdragningen...
Karaktärerna blir närmast till karikatyrer för de har alla mycket speciella drag och egenheter, lite som de sju dvärgarna...
Fantastiskt spännande och jag kände mig så levande när jag läst ut boken, som om jag blivit genomblåst av en snöorkan!