"Luftfuktigheten är sextiofem procent. Sikten är klar. Banorna välskötta och lugna. Trots att öppettiderna är begränsade täcker de våra behov. Vissa av oss kommer kort efter att vi har vaknat, med rena handdukar över axlarna och simglasögon i handen, redo för vår åttasimning. Andra kommer sent på eftermiddagen, efter jobbet, när det fortfarande är soligt och klart, och när vi går ut igen är det kväll. Trafiken har blivit glesare. Grävmaskinerna har tystnat. Alla fåglar har försvunnit. Och ännu en gång är vi tacksamma över att ha lyckats undvika skymningens inbrott. "Det är enda gången jag står ut med att vara ensam"

En oförklarlig spricka i bassängens botten slår sönder rutinerna för simhallens besökare och ger upphov till spekulationer. En äldre före detta simmar flyttar till ett hem som hon inte känner igen som sitt. En vuxen dotter försöker nå fram till sin mamma.

En roman om närhet, avstånd, förlust och minne.

Otsuka är en av mina favoritförfattare, tyvärr tar det lång tid mellan utgivningarna.
Texten är så välgenomtänkt, man skrattar i mjugg tills man får gråten i halsen istället. Man inser hur skört livet är.