Utdrag ur boken:
"-Nu är då brödet tryggat för i år och fosterlandets gamla fiende är lurad på sitt byte. Det finska folket har bara tre fiender: frosten, ryssen och de svensktalande."

"Satan... Så läng ber jag dej kyss å dra som jag blir bihandla som jag ha blivi här. Herrigud, vem sku ork hör på hedä eviga gnällase. Än går inte hästin min opp imot gålins häst, än duger jag int själv ti nå. Pojkin springer ikring på åkrin å spionerar på mej som vaför ein rövaflugo."

Högt bland Saarijärvis moar är det första delen i trilogin Här under polstjärnan, som kom ut första gången 1959. Här berättar Väinö Linna Finlands historia i miniatyr, ur torparen Jussis och underklassens perspektiv.Inledningsvis möter vi den ordkarge Jussi när han blir torparägare 1884. Sedan får vi följa familjen Koskela fram till 1910, genom armod och ständig rädsla för att bli vräkta, i kampen mot överheten och mot russifieringen av Finland, fram till den framväxande arbetarrörelsen. Boken skildrar en samhällsutveckling, men också en dramatisk historia, om den lilla människans kamp för överlevnad och livet på torpet, som är djupt mänsklig.Boken väckte stor uppmärksamhet redan när den gavs ut 1959 och har sedan dess blivit en nordisk klassiker.
Väinö Linna (1920-1992) var maskinmontör när han fick sitt genombrott med Okänd soldat 1954. Trilogin " Här under polstjärnan" är ett nationalepos, fullt jämförbart med t ex Mobergs Utvandrarna.

Såhär lagom på Finlands 100-årsjubileum som fri nation har jag antagit utmaningen att läsa det finska eposet och detta är alltså första delen.
Oväntat humoristisk och underhållande skildring av torparlivet men den knepiga dialekten gör att läsningen tar tid. Och så måste jag njuta av uttryck jag aldrig hört förr, torparsol = måne, bröhåle = munnen osv.

Jag har nu lånat hem del två som dessvärre är dubbelt så tjock, så jag hoppas verkligen att jag hinner läsa den på rätt sida om året...