Tre blåbär från Norrlands inland tar tag i flyktingkrisen då de startar flyktingförläggning med bärplockning på schemat.
Möt Elof, byns antihjälte, som tänker slå två flugor i en smäll genom att upplåta sin industribyggnad till flyktingboende och samtidigt tjäna en hacka på att låta de traumatiserade krigsoffren få en rogivande stund i skogen medan de fyller hans hinkar med bär. Tur då att Mia och hennes mamma, som ska hjälpa Elof, har en helt annan syn på de familjer som är på väg.
Men annat motstånd spökar i kulisserna och det förflutna är på väg att komma ikapp dem alla tre.

Utdrag ur boken:

"Sedan slår han på sin dator. Den gamla burken susar igång med trött processor och skärmen lyser upp. Han klickar in sig på internetikonen och vidare in på kommunens hemsida. Där väljer han bland menyerna för att gå igenom listan över alla tjänstemän. Han sträcker sig efter glasburken med inlagda smågurkor som han tagit med sig från lagret. De har ett bäst-före-datum som passerades förra hösten, men det berör honom inte när han fiskar upp en grönknottrig längd och biter av halva stycket i en tugga. Ättiksmaken fräser i munhålan och han lutar sig nöjt bakåt, kastar in resten av gurkan i munnen och klickar fram en ny sida på skärmen. Den medelålders kostymklädde mannen med spegelblank flint som syns med profilbild är den som han tror sig kommer att bli nöjd över informationen han nu besitter."

Nu måste jag först villigt erkänna att jag normalt sett inte gillar sk. feel-good-romaner.
Hurtfriska, humoristiska onaturliga, så brukar jag uppleva dem.
Anledningen till att jag valde att läsa denna var förstås handlingen, att författaren valt att berätta om flyktingar i vårt land. Det ger historien en lite annan dimension.
Boken börjar bra men sen tycker jag den tappar fart eller så är det jag som tröttnar på allt det klämkäcka.
Det är dock bra flyt i berättandet och jag tycker att författaren har en talang för skrivande.
Kommer hon bara ifrån alltför omständiga meningar och krusiduller så blir resultatet ännu mer njutningsfullt att läsa.
Nu känns det något tillrättalagt och långsökt.
Ett inte alls oävet bidrag till genren även om det är ganska enkelt att förutspå vad som ska hända.