Vävarna och deras barn arbetar på Barnängens klädesfabrik längst ut på Söder i Stockholm.
Deras 1700-tal är ett annat än det vi annars brukar möta; vackra herdar och ljuva herdinnor, hovherrar och sköna damer; skalder och konstnärer spelar ingen roll i deras liv. De bor i de mörka och trånga fabrikerna och har ingen rätt att sammansluta sig eller lämna sitt arbete. De kan agas som tjänstehjon och straffas om de vill ha mer betalt.
I Vävarnas barn stiger de fram, de vanliga människorna, egendomslösa och sällan skrivkunniga. Deras liv är hårt arbete och sträng vardag men ibland också glädje och ljusa drömmar.

Utdrag ur boken:
"Tandvärken var svår att vänja sig vid. Johannes försökte komma ihåg de kurer som brukade rekommenderas och nyttjas. Det fanns en med daggmaskar som skulle gödas med äggula och sedan torkas i ugn och stötas till pulver. Men det tog tid och pulvret skulle blandas med en hel del ingredienser som han inte hade. Kuren att peta tanden med en spik tills spiken blev blodig och sedan slå in spiken i väggen så hårt att den inte kunde dras ut igen - den hade han prövat förr med dåligt resultat. Att lägga fnöske på tanden hade han redan försökt utan att det gav någon lindring. Ja, mäster i färgeriet hade till och med lånat ut sin tobakslerpipa som Johannes fått röka sönderskuren ingefära i utan att det hjälpte.
Någon tröst hade han fått på lördagskvällen när han gått på krogen och låtit brännvinet långsamt droppe efter droppe falla över tanden; det hade åtminstone dövat något."

"Den värsta krisen var väl annars över. Men återhämtningen gick sakta. Under riksdagen i Norrköping hade en ny hallordning för manufakturerna antagits som skulle gälla från 1770. I den underströks nödvändigheten av att arbetarna var återhållsamma, fabrikörerna fick inte öppna pungen för dem. Liksom tidigare fick den fabrikör som höjde sina arbetares löner böta och arbetare som slöt sig samman för att kräva högre löner bestraffades. Nytt var påbudet att en arbetare som enskilt begärde högre lön också skulle böta samt att en arbetare som begärde avsked på grund av den låga lönen kunde kvarhållas dubbelt så lång tid som kontraktet gällde."

Ja, vad säger man...
En helt fantastisk skildring har jag läst, kanske inte lika bra som roman därför att tyngdpunkten så mycket ligger kring faktabeskrivningar att karaktärerna inte riktigt hinner få sina slutgiltiga gestaltningar. I början tänkte jag att oj, detta var detaljerat, ska jag orka läsa utförligt om hur man framställde salpeter? Men, det tog inte lång tid innan man levde sig in i denna hemska tid och värld, med enorma klyftor mellan samhällsklasserna, rent av helt ofattbara. Men sådan var tingens ordning att knappt någon protesterade...
Det är många år sedan jag läste författarens Stockholms-svit som började med "Mina drömmars stad" och i denna bok går vi ytterligare 100 år bakåt i tiden.
Allmänbildande, intressant, spännande, ja berättelsen inrymmer det mesta!