Idag på min soliga härliga promenad såg jag plötsligt något i ögonvrån, något på stigen vi gick på…
”Nämen hej!” Vart är du på väg?
”Nämen, var du inte ensam?” Kan det vara fästmön som har klätt sig så fint i senaste kamouflagemode?
Ju mer jag tittade mig omkring ju fler grodor…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor