På andra sidan ån…
Så många intressanta kommentarer jag fick på förra inlägget om äpplen och aroniabär.
– BP surrar om någon finsk kaka med aroniabär, så jag googlade
Och visst, här
kan du hitta bilder på massor av bakverk med aroniabär.
– Märtha talar om att man använder aroniabär i större omfattning i Finland och Ryssland än vad vi gör i Sverige
– Karin berättar om hur hon köpte buskar för att bilda en aroniahäck som skulle dölja ett fult uthus men hon råkade köpa fel, nämligen dvärgbuskar som aldrig blev mer än knähöga!
– Anki har länkat till en sida med goda recept av bären!
– Mormor och flera andra berättar om hur man tagit och ännu tar tillvara på äppelskörden på olika vis.
Himla kul att läsa, tusen tack för era kommentarer!
Själv måste jag erkänna att just äpplen föredrar jag att äta färska naturella, inte som mos eller kompott eller några andra varianter…
Och vilket sammanträffande att jag råkade på ännu mer om ämnet med hjälp av självaste Carl Larsson när jag igår bestämde mig för att försöka hitta en väg på andra sidan ån. Jag fäster ofta blicken över ån och upp på en kulle när jag traskar min morgonpromenad längs landsvägen på “min sida”!
Jag konsulterade kartan och såg att det gick en väg jag kunde gå för att sedan komma ut på stora vägen. Här i byn är det inte självklart att vägarna fortsätter till någon korsning, många gånger har jag traskat på tills jag kommit till ett hus vid vägens ände och där snopet fått vända om och gå tillbaka…
Men jag tror trollmor och trollfar är ute för att hjälpa mig hitta rätt, eller hur?
Som av en händelse ser jag en trädgård med stora röda fina äpplen i mängder!
Och står det inte en skylt med en beskrivning om skörden anno 1904!
Nu har jag kommit fram mellan husen så jag får se utsikten till andra dvs. “min sida” av ån. Den bruna åkerbiten längst bort till höger är där jag brukar befinna mig..
Och har inte konstnären själv som av en händelse målat av just det motivet, jämför gärna med fotot ovan.
Men strax tog vägen slut och jag fick korsa Faluvägen för att komma in i skogsmiljö.
Här var det verkligen snubbelvarning !
Jag vågade knappt lyfta blicken från stigen av rädsla för att finna mig liggande raklång med brutet ben…
Det bästa var alltså att knata på tills vi åter kände asfalt under skosulorna!
P.S
Den elektriska knivslipen fungerar utmärkt, både säkert och enkelt.
Men klantiga jag slant med den nyvässade förskäraren när jag skulle skära grönsaker…inte en utan två gånger…
Dagens blomma utgår, jag lovar kompensera er med massor av blommor i nästa blogginlägg!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Susjos
Wow så fascinerande att se ditt foto och det som Carl Larsson målade! Coolt!!!! Å ditt foto är såååå vackert, det ser så rogivande och lugnt ut. Aroniabär vet jag inte vad det där, måste in och läsa ditt förra inlägg.
Ha det gott!
Kram
bpz3
Hahaha! Visst är Blogglandia fantastiskt:-) Å att du som är född i grannlandet inte kände till Aronia-bär var ju otippat. Å du tjejen – jag surrar inte, åtminstone inte när det gäller bär – hahaha:-) Men himla kul att du fick så många kommentarer:-)
Sedan blev inlägget ju rena Skyltonsdagen måste jag säga. Så mycket fint och nytt du upptäcker och visar med toppen bilder.
Det är ju inte sällan en å eller en motorväg delar en “kommun” i två delar. Ofta en fiiiin del och så en mindre fin part. Är det samma sak i Falun?
PS. Susjos kände alltså heller inte igen aroniabär. Ja, hade jag inte följt den finska bloggaren för sisådär tio år sedan hade jag inte heller vetat vad det är för bär. Bloggaren var förresten en gay kille som sedan flyttade till Stockholm. Åsså hette han Daniel som din hund. Tror han slutade blogga. Det måste jag kolla faktiskt. DS.
bpz3
Me again: Här kommer adressen till Daniels blogg som han avslutade 2011.
https://danielfagerholm.webblogg.se/
Paula
Hej o tack för länk. Ja han verkar inte ha återuppstått i bloggvärlden. Så är det för många, under en period så passar det in i livspusslet. Ja jag funderade också på om jag skulle spara vissa foton till skyltsöndag men sen såg jag att de räcker till ändå…Angående olika delar av stan så är jag ännu inte bekant med Falun som kommun så jag vet faktiskt inte. I Sundborn finns inga skillnader vad jag vet, områdena påminner mycket om varandra. Men sen finns ju nybyggda områden, fina hus men inte alls i min smak, prisklass 5 mille. Även här i lilla Sundborn…Men priserna har ju skenat överallt senaste året…
Anna-Lena
Sådana där snubbelrötter är rent livsfarliga. Skulle aldrig våga gå där utan stavar. Men du har ju Daniel… han kanske leder dej på bästa delen av stigen.
Gillar att hitta nya vägar. “Min karta”-appen är hjälpsam.
Kram!
Paula
Jag har laddat hem Naturkartan, då kan jag stå mitt i skogen och ändå se var jag är. Bra med nån som håller koll på mig! Jag önskar jag kunde gå med stavar men det funkar inte när Daniel är med…o han är ju alltid med!
ElisabetR
Så härlig miljö du har runt dej. Trevligt också att få ta del av det.
Ja, var rädd om bena, dom är bra att ha känner jag.
Ditte
Vilken fin runda! Både vad gällde natur och kultur och dina bilder. Stort tack för denna och jag hänger på som ett plåster-
Och du gick helt klart i Carl Larssons fotspår. Väldigt roligt med bilden som du fotat och som C.L målade av för så länge sen. Endast hästen men vagn saknas.
Jag ser fram emot än fler promenader. Men var försiktig så du inte snubblar bland stubbarna.
Kram
Ama de casa
Oj! Det såg verkligen snubbelvänligt eller kanske snubbelelakt ut på den där stigen. Bra att du tar det försiktigt, det är lätt att vricka fötterna eller nåt ännu värre…
Måste erkänna att jag aldrig hört talas om aroniabär… Inte rättstavningsprogrammet heller, för det blev rödkrull under ordet 😀
Sen var det ju rena rama skyltsöndagen här, fast på en torsdag 🙂
Kina Hellquist
Det är verkligen en härlig miljö som du har flyttat till ser det ut som. Skrattade gott åt henne som köpte fel buske. Så snopet! Ha det gott!
ibod11 - Ingrid
I bloggsfären finns det en ocean av kunskap och här fick du mycket hjälp 😀 Kul att hitta nya promenadmöjligheter och den där knöliga stigen påminner om vad jag ofta utsätter mig för. Men kanske är det aningen fler rötter hos dig.
Festligt med din bild och Carl Larssons målning. Inte exakt samma avstånd och innehåll men väldigt tydligt samma plats. Vackert är det och din bild slår målningen 😀
Kram
Paula
Ja man kan väl lugnt säga att man aldrig blir fullärd. Ändå har man ju mycket mer kunskap tillgänglig idag med tanke på allt som är tillgängligt på internet. Det var längesen jag bläddrade i gamla uppslagsböcker…Och jag föredrar också bredare och jämnare stigar att gå på, tack o lov behövde vi inte gå någon längre sträcka på denna. Minns ju när jag bröt armbågen då jag snavade över en trädröt som på fotot. Armen blev aldrig återställd…
Trevlig helg till dig och kram från pörtet
Anki
Så himla kul att få hänga med på din promenad i Carl Larssons fotspår! kul med ditt foto och Cal Larssons bild!
Ojojoj … många läskiga rötter där! Det ser verkligen livsfarligt ut … tur det gick bra!
Ha det gott!
Kram
Paula
Ja den stigen var extrem, det märkte jag inte minst när jag i efterhand kollade på fotot! Tur hunden gick lös så jag slapp hålla koppelkoll på honom. Calle-pojkens fotspår är utspridda över hela bygden, det går inte att komma undan!
Helgkram från pörtet
Kicki
Så fantastiskt att du och Carl Larsson använder er av precis samma motiv.
Hemska rötter på stigen, men det gick tydligen bra.
Du är duktig på att promenera med din lilla följeslagare.
Kram/Kicki
Mirjam Halvarsson
Vad kul att du fick sån respons på förra inlägget!
Jisses vad fina skyltar, har du kvar några nu till skyltsöndagen?? 🙂
Klok kvinna som är försiktig med såna där kvistiga stigar, kram på’re
Paula
Haha, ja jag blev också lite orolig men det finns mera! Skyltar alltså! Såg med snålvattnet rinnande på ditt långkok, jag kokade faktiskt pepparrotskött igår på märgpipa, fick puttra två timmar, o jisses så mört det blev. Nu är det gryt- och soppatider igen! Helgkramen
LillaSyster
Oj vilket snubbelstig du hitta, där hade inte mitt knä fixat att gå. Tur att du höll ögonen på marken och klarade dig helskinnad hem.
Minton
Så vackert du har det. Stigen ser livsfarlig ut .
Så kul att du fick många kommentarer på förra inlägget.
Kramar från oss
Paula
Ja det var en snärjig stig att gå, det sägs ju att man ska hålla sig på den smala vägen, men jag vet inte jag, haha! Det är ju så trist att gå landvägen fram där alla bilar susar förbi så det försöker jag undvika i möjligaste mån. Idag frös jag både om huvud och fingrar, burr! Hoppas helgvädret blir något bättre, om inte så får det duga ändå. Helgkramen, nospuss till Minton