På vår morgonrunda försöker Daniel göra sig osynlig för mig och kameran bakom skogens minsta rönn. Han är inte alls en sån linslus som Blinka var.
Fortsätter jaga honom med kameran, men han gäckar mig!
Till sist tröttnar han och låter mig knäppa ett foto så vi kan gå vidare…
Jag tror…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor