Svar: Klockan förstås,
fast, lite så känns det för mig om mornarna!
Jag går och går uppför berget, försöker verkligen tvinga mig ända upp oavsett graden av trötthet i kroppen.
För jag vet, när jag väl kommit ända upp så är jag mäkta stolt, står en stund och flåsar, (nej, märker ingen…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor