Snabba puckar..

Igår eftermiddag hittade jag ett kuvert skickat från landstinget i min brevlåda.
Den innehöll två pappersark. Ett om tid för provtagning, ett om tid för läkarbesök.
Lite konfunderad blev jag då jag inte kontaktat vårdcentralen angående önskemål om besök!

Sen fick jag gnugga mig i ögonen, tiden för provtagning var….idag klockan åtta!
När jag sprättade upp kuvertet var klockan fem över fyra och jag förväntades dyka upp på vc klockan åtta.
Kollade tidtabellen, den enda buss som går på morgonen går halv sju. Den är framme strax efter sju vid vårdcentralen…då hade jag en timmes väntan fastande..
Jag ringde vårdcentralen men deras telefontid var över så jag lämnade ett meddelande att tiden inte var den bästa.

Fem minuter senare ringer chefen på vårdcentralen upp och vi kommer överens om att jag ska få ta blodprovet direkt när jag kommer, så jag sedan kan dricka, ta min medicin och få i mig något att äta.
Jag ställde mig frågande till varför jag blev kallad, men det var den årliga kontrollen det var dags för igen.

Alltid lika orolig för att missa väckningen kunde jag förstås inte slappna av och sova. Men upp kom jag, efter att ha legat och glott på klockan “typ hela natten”…
Dottern hade fått order om att ringa och kolla så jag var uppstånden, eller åtminstone uppgången, och det var jag!

Så skönt det var att ha bara fem minuters väg till hållplatsen, en lyx jag nu upplevde för första gången sedan jag flyttade.

Efter provtagningen åt jag min medhavda macka ute i solskenet, typiskt nog hade jag glömt min bok hemma men korsorden var med i väskan.
Ja inte gick det någon nöd på mig där jag väntade på den förbeställda bussen hem.

Annat var det i november…

På bussen hem träffade jag på en ung man som flyttade hit till byn som flykting 2015. Han hade anlänt tidigare och redan fått sina papper och valt att söka egen lägenhet här i byn eftersom det rådde stor brist redan då på lägenheter i landet.
Han var den förste jag hjälpte med möbler till sin lya, en likadan lägenhet som jag bor i nu.
Han var lika pigg och glad som jag mindes honom, pratade skaplig svenska och åkte hit för att….jobba!
Ödets ironi, han flyttade härifrån så fort han fick ledig lägenhet i stan, för att komma närmare skola och eventuellt jobb och nu hade han fått vikariat på Fredriksbergstvätten!
Uppenbarligen trivdes han när han bodde här för han berättade att om han fick vikariatet på ett år som han hoppades på,så skulle han flytta tillbaka hit.
Varje gång jag ser att någon av de flyktingar som i nöd sökte trygghet och hjälp här har kommit vidare i integrationen gör mig så oändligt glad. Det finns så många goda exempel på hur bra det går för så många. Men man pratar ju bara om dem som det inte går lika bra för.
Glad över denna solskenshistoria hoppas jag att nästa inträffar för mig själv nästa vecka när jag träffar en läkare.
Och vet ni, jag var mycket bestämd med att jag inte ville ha den osympatiska läkare som jag dragit nitlotten till de tre senaste besöken och fick nu bekräftat att den doktorn inte längre jobbade på denna vårdcentral!

Solmogna bär

Igår hade jag bestämt mig för att plocka blåbär, jag hade ju bevisligen sett att det fanns!
Varför gick jag då inte direkt dit där jag hade sett dem…???
Korkad som jag är tänkte jag gå lite längre in i den vackra skogen, låta Blinka gå lös och strosa…
Men, där inne i skogen fanns bara mygg, inte ett bär!!

Jag kan meddela omvärlden att alla myggor av kvinnligt kön har bosatt sig i Fredriksberg, tveklöst!
Det är ju förstås som i övriga djurvärlden, bara honorna som bits!
Jag hinner knappt in i en skogsdunge så har jag armarna fulla av blodsugande monster…

Flås, flås, ut i farlig fart ur skogen och fram till strandkanten av sjön där det fläktade om än lite, och där fanns visst lite bär att plocka!
De var dock högst ovilliga att följa med i min korg! De höll sig kvar i riset stenhårt, de tyckte nog inte själva att de var plockmogna men jag hade ju bestämt mig att rädda det som räddas kan innan de skrumpnar ihop helt..

Efter en timmes ryggkrökande

hade jag fått ihop hela 4 …..deciliter!

Tappade lusten för utevistelser helt där ett tag…
Men sen tänkte jag på djuren, på kaninerna och hönsen o katterna…
Så när klockan var kring åtta på kvällen insåg jag att det inte skulle bli svalare än de 26 graderna utan trampade iväg

Kvällen ger lite skuggor i alla fall..
Hemkommen satte jag mig högtidligt

och mumsade i mig blåbär och kefir, guuud så gott det smakade!
Dock inte så gott att jag offrar flera timmar åt myggen i de rådande förhållandena..

Men sen sov jag en natt och i morse fick jag en ny (strålande?) idé!
Jag hade ju faktiskt spanat in lite smultron på ett ställe…
Och det var faktiskt bara 16 grader klockan åtta…

Svamphundar har man ju hört talas om, men min hund är en bärhund!
Ser du inte matte, jag ligger ju strax bredvid!

Vadå tålamodsprövande?
Det blev ju i alla fall en deciliter, undrar hur jag ska inta dem på bästa sätt?

Ja nog är det tur man är pensionär för med den här takten hinner man inte med mycket om dagarna…

Tror jag ska visa att det faktiskt fortfarande blommar här trots torkan, titta bara!

Vackra rallarrosor i skymningen

Den här hittade jag vid myren när Carina var här, jag var tvungen att rådfråga Anki då jag inte alls kände igen den lilla skönheten, den heter kråkklöver, varför så fult namn på en så vacker delikat blomma?

Blå klematis

Läckert rosa rölleka

Sent uppvaknad lupin

Min favorit krolliljan

Rosa malva.

Få se om jag prickat namnen rätt, annars lär jag få höra! Och det är jag bara tacksam för, rätt ska vara rätt!

Guidad tur i mina hemmatrakter

I lördags när jag jobbade så fick jag ett telefonsamtal från ett för mig okänt nummer.
Tänkte som vanligt bara klicka bort samtalet eftersom det nästan undantagslöst handlar om telefonförsäljning, men, av någon anledning svarade jag, tack o lov!
För det var min gamla bloggkompis Carina som ringde!
Vi har “känt” varandra säkert tio år, och följt varandra på blogg och numera även sociala medier.
När jag var på utredning i Alfta för många år sedan för att Försäkringskassan ville veta min arbetskapacitet så träffades vi och jag blev guidad runt i hennes vackra hembygd.
Carina och hennes sambo har också varit och hälsat på men inte här i Fredriksberg.

Nu tänkte dom komma och hälsa på mig på söndag, och det passade ju jättebra!

När jag visat hur nya pörtet ser ut och vi tagit en fika och pratat av oss “det värsta” så åkte vi en tur till Tyfors.
Carina, ja vad ska hon göra? Ta ett glädjeskutt i plurret, eller flyga sin kos… men glad var hon, som alltid!

Vi kikade in på byns loppis och en svampkorg, modell större, fick följa med hem. Det om något betyder väl att det ingen svamp blir i år..

Så vackert sommarpyntat

Men vad har vi nu här då? Ska finnkäringen trampa dressin i sina blommiga byxor? Nänä, det var bara posering på fotografens begäran..

Lyckat kort va, vi vänder oartigt ryggen åt fotografen och traskar vidare mot Majatjärn, nu är vi o kikar på närmaste omgivningen.

Jag lyckades i alla fall klämma ner mina gäster på ljugarbänken men ingen av dem skröt om storfisken de fångat! Här i Majatjärn är det inplanterad ädelfisk som gäller, och fiskekort förstås!

Vi beundrade både kyrkan och utsikten från Säfsbyn innan vi styrde kosan hemåt.

Men jag hade ju en uppgift kvar, att mata kaninisarna och hönsen!

Tack vare att gästerna hade med sig både mat och grillmästare så fick jag njuta av mumsigt grillat kött även i år.

Med i bagaget hade gästerna också en bit hemlagad leverpastej! Ja, Carina visste att jag gillar det…

Carina är en tjej som aldrig sitter sysslolös, om inget annat finns att göra så kan man alltid virka! Jag undrar nästan om hon inte virkade dessa på vägen hit, mjuka härliga …disktrasor! Jag har aldrig haft så fina handgjorda trasor så jag tror knappast jag kommer att använda dem, de får bli “skådebröd”.

En trevlig dag tar alltid slut för fort.
Gästerna landade hemma kring midnatt efter att ha spanat in både två älgar och en räv under hemresan.
Tack för besöket, idag är jag nästan hes efter allt pladdrande. Det är mycket man ska hinna avhandla på några timmar….

Nam nam nu väntar bär-liga tider

För en vecka sedan såg hjortronen ut så här

För bara ett par dagar sedan hittade jag solmogna smultron

..och idag när jag krökte på ryggen för att plocka maskrosblad till kaninerna så såg jag….mogna blåbär!
Dom har minsann gömt sig väl i bladverket, men jag har inte ens tänkt tanken att se efter heller…

Men nu börjar alltså naturen leverera!

Nu är lupinernas era obönhörligt slut och jag blev så glad när jag såg vägkanten som istället för skräpiga vissna lupiner ståtar med vackra kamomill!

Nu väntas ett par dagars respit från den värsta värmen så man kanske hinner återhämta sig något innan nästa värmebölja börjar i mitten av nästa vecka.
Inget regn i sikte tyvärr, som observant besökare lägger du kanske märke till att jag längtar efter en riktig rotblöta …

Sommarglädje till dig som tittar in!