Fem en fredag: Upprepning

UPPREPNING

-Vad upprepar du flest gånger under veckan?

Min morgonpromenad med hunden runt kvarteret. Övriga promenader varierar jag mycket men morgonens snabba kiss-och -bajs-prommis blir gärna densamma, för sen väntar äntligen frukost!

-Vilket album kan du lyssna på om och om igen?

“Like a bridge over troubled water” med Simon & Garfunkel, LP:n kom ut 1970 då jag var sexton år och jag kan fortfarande texten till alla låtar utantill, och det är långa texter!

-Vilken är en historia du berättat flera gånger?

Jag tror min omgivning hört de flesta historier både en och flera gånger men de är så väluppfostrade att de inte säger något. Oftast handlar de om hur klantig jag har varit eller hur många gånger jag brutit armar och ben..

-Vad är något du alltid beställer på en viss restaurang?

Den enda restaurangen jag har närmare till än 6 mil är byns pizzeria, men, nu har även en thai-restaurang öppnat.
Jag har handlat sushi-tallrik där två gånger och det är hur gott som helst, har självklart tänkt pröva annan mat också för alla som ätit berömmer maten. Men men, är man sushi-älskare så är man!

Insekter är ju framtidens protein, som på bilden, men jag tycker inte det ser så aptitligt ut, haha, men man vänjer sig väl!

-På vilket sätt är idag som vilken dag som helst?

Just ikväll blir det tidig läggning eftersom jag jobbar imorgon men annars har man det väl förspänt som passionär, man kan uggla uppe halva nätterna och sova länge på mornarna, något jag verkligen tar fasta på!

Flera tema-inlägg hittar du hos Elisa

2

Upp på Kullerberget

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade “Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder.
Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget!

Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen.
Så igår bar det iväg…
Tre kilometer är ju “no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma…

På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in, för att kunna kontrollera att alla också hittar ner igen! Denna gång var förutom det hurtfriska gänget också barn och ungdomar med på turen. Aktivitetsbyrån anordnar frilufts- och idrottsevenemang för ortens barn och ungdomar, och totalt var vi 33 personer som promenerade (klättrade) upp på berget.

Ett gammalt boställe, vilken idyll då när det begav sig och inte skogen stod lika tät..
Detta var det enda fotot jag tog på uppvägen för jag var redan sist i gruppen och kunde inte sinka andra ännu mer genom att stanna upp.
Fast det var ju så jag hade tänkt kamouflera min andnöd, så det gick inte som jag tänkt. Men peppningarna haglade och visst var jag ett par gånger färdig att ge upp, men då fick jag ju syn på toppen…är man en seg finnkäring så är man, sen att man andades som en blåsbälg när man darrbent äntligen klättrat färdigt är en annan historia.

Men det var ju mödan värt, vilka vyer som brer ut sig!

Kullerberget är Ludvika kommuns högsta berg, 552 m.ö.h och området är ett naturreservat.

Här uppe på toppen är det ren fjällnatur.

Förutom vi tvåbenta så var totalt 6 jyckar med på promenaden, glada, nyfikna och sugna på sällskap, här några av dem.

Jag och exet gick upp hit en gång för bortåt tjugo år sedan och redan då tyckte vi det var i drygaste laget….nu var jag mycket nöjd med att ha mina gåstavar som extra stöd.

Efter en stunds rast med vätskeintag tog kördeltagarna ton och sjöng några fina vårsånger!

Sen tog Paula täten och började nedstigningen….
Inte för att komma först ner, utan för att undvika att komma ner långt efter alla andra…

Det är inte så mycket lättare att gå nerför när det är halt och blött

Trixigt värre när fötterna sjönk ner i dyn…och den ena efter den andra hann passera mig

Spångarna var nästan värst för de var såphala

Porlande vatten som glittrar i solen, vi hade en otrolig tur med vädret under kvällen!

Inne i skogen blommade fortfarande vitsipporna

Jag klarade mig skapligt torrskodd från äventyret ändå! Jag hade stövlar med mig eftersom jag blivit tipsad om att det var bästa alternativet men när jag såg att ingen annan gick i stövlar så valde jag också att traska i jympaskor med rejäl sula.

Trött i både kropp och knopp men nöjd satte jag ner rumpan i fåtöljen, och den befarade träningsvärken har helt uteblivit!
Om det blir fler promenader för min del har jag inte bestämt, men morgondagens milslånga vandring hoppar jag i alla fall över! Nån måtta får det vara!
Kul att du ville följa med på färden!

4

Gems weekly photochallenge # 22

Tema: kantig

Lätt som en plätt, kantiga picknickbord och bänkar, kantig papperskorg, kantig grill, det mesta i byn verkar vara kantigt

En boll är förvisso rund, men allt övrigt på fotbollsplanen ser ut att vara kantigt, både tre-kantigt, fyr-kantigt och sex-sju-åttakantigt

Själv är jag rund och go, men kan också vara k(l)antig

Flera temabidrag hittar du när du klickar på hjärtat

0

Fågelskådare!

Jag både lyssnar och tittar gärna på fåglar.
Men jag kan absolut ingenting om dem…
Jag känner igen svalor och duvor och några småfåglar, domherrar och sparvar (fast dem har jag inte sett här i glesbygden, dom trivs nog bättre på storstädernas uteserveringar)
Ännu mindre känner jag igen fåglarnas läten. Det känns som att även om jag kan plocka fram fågelläten på datorn så finns dom inte kvar i hjärnans bibliotek när jag går ute i naturen och lyssnar på kvitter. En enda stor kakafoni låter det då som.

Inte blir jag någon duktig fågelfotograf heller. Inga pippifåglar kommer tillräckligt nära för min kamera och ljuset är fel när både himmel och vatten speglar sig.

Kan det vara fåglarnas nya EU-parlament som träffas för första gången? Ja nog låter det allt bra skränigt i alla fall!

En kort stund fick jag beundra en fin lom, men det var på ganska långt avstånd och precis när jag fått in kamerainställningarna så dök den …

En dag fick jag syn på en knipa med ungar! Bingo! Fast, dom bor i ett vattenfyllt gammalt gruvhål som är instängslat. Så för att kunna fota måste du ha kameraobjektivet mellan rutorna i stängslet och det är inte det enklaste…

Väldigt vad snabbt de tar till flykten när de hör mig.
Idag såg jag en filmsnutt i lokaltidningen där en knipa med sju ungar kutar omkring som en lagom virrig höna mitt i trafiken i Falun! På de tre minuter som filmen spelades så hann de, tack o lov till Faluån. Där kastade sig mamma-knipa från gångvägen ner i ån medan ungarna förskräckta stod och såg på när mamma försvann. Men bara ett par sekunder senare ploppade sju ungar efter i vattnet. Puh!
Slutet gott allting gott!

Jag såg förresten att jag för prick ett år sedan idag tog årets första dopp i sjön!
Det var så lågt vattenstånd att jag var rädd för att skrapa upp både tuttar och mage när jag försökte simma efter att ha vadat ut minst hundra meter(?!?) från stranden!

Idag var inte förutsättningarna särskilt goda, det har skvätt regn mest hela dagen. Men istället har jag varit på shoppingrunda i stan och det var inte helt fel, var nog flera månader sedan förra stadsbesöket..

Jag hoppas innerligt att herr Åskar håller sig på avstånd, så här såg Blinka ut senast han var här på besök, skräcken fullkomligt lyser ur ögonen! Stackarn…

Två vårdagar kvar enligt almanackan, gläds du åt sommarens ankomst?

1