Velpotta

Som jag velar om huruvida jag ska åka buss till stan och göra ett tandläkarbesök.
När första kallelsen kom insåg jag dagen innan att det inte gick bussar på några vettiga tider alls, för det var sommartidtabeller som gällde!
Då ringde jag och fick en ny tid som skulle passa bra med de aktuella busstiderna under hösten.
Den tiden är om ett par dagar, men…
Vill jag nu efter en lång frivillig karantän sätta mig på bussen, och när besöket hos tandis är avklarat ranta runt i stan i flera timmar innan bussen går hem..

Förut tyckte jag det var trevligt att spendera ett par tre timmar med att fönstershoppa och känna lite stadspuls, men nu när man ska hålla avstånd och helst inte kuta runt i affärer så känns inte det så jätte-angeläget.
Och skor som jag tänkt köpa klarade jag av tidigare när jag var och klippte mig..

Jag tillhör ju inte riskgrupp åldersmässigt men med mina diagnoser så är det nog dessvärre så att jag får rätta in mig i det ledet.
Och, jag vill absolut inte riskera nåt insjuknande bara några få veckor innan jag ska få tillökning i familjen!

Så nu lyssnade jag till min husgud Agnes Wold som svarade på en lyssnarfråga om just tandläkarbesök och om det var rådligt att göra sådana nu.
Hennes svar var att om man har besvär från tänderna bör man åtgärda detta, men om man bara ska på ett rutinbesök så kan man lika gärna vänta…
Och jag var hos hygienisten för ett halvår sedan och har inga problem med tänderna utan detta är en vanlig kontroll.

Två av mina tre barnbarn ska bli föräldrar nu i september och trots att jag knappast kommer att störta iväg till någon av dem, Paulina bor i Falun och Simon i Stockholm, så vill jag definitivt hälsa på under hösten!
Men tänk om jag då åkt på coronan och får dras med långdragna symptom?

Nä, jag ringer nog återbud imorgon!

Och fortsätter ligga på soffan och käka praliner…eller nåt!

Två av mina fina tjejer, barnbarnsbarnet Vanessa som gärna vill att lilla kusinen Noelle snart tittar ut ur faster Paulinas mage!

6

Skyltsöndag # 277

Efter ett par veckor med “tema”-skyltar blir det lite blandad kompott idag, sånt som jag samlat på mig under ett par veckor.
Mataffärerna levererar roligheter som vanligt, eller vad tycks?

Har någon upptäckt ett nytt land?

I alla fall ingen monarki…

Hoppsan, jag tror jag står över…

Nej världen är inte rättvis, så brukar jag ibland tycka…
fotad genom skyltfönster vid mitt frisörbesök.

Avslutar med ännu en coronainspirerad skylt, må gott och ha en fin höstvecka!

BP förvaltar skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här

6

Söndags-smakbit # 35

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Jag såg en recension av boken Så höjer sig landet skriven av debutanten Svante Bäckström i min lokaltidning och den tilltalade mig starkt.
Pratade med mitt eminenta bibliotek om boken och tänk, det dröjde inte länge innan boken var inköpt och var redo att hämtas!

Jag blev inte besviken, berättelsen tog tag i mig från första raden, och jag rekommenderar den varmt!
Huvudpersonen är en drömmare som resignerat bedriver en antikamp mot rådande normer i det västerbottniska jordbrukssamhället, som hellre vistas i skogen än brukar jorden. Han slits mellan plikten att ge sin familj ett bättre liv och drömmen att vandra ensam i det orörda.

Smakbit sid.60-61

“Ännu var nätterna kalla, och jag lämnade mitt huvud i hemmet där det kunde få se mot skogen ifred, medan min kropp vandrade i väg som ett skal, vilket var enkelt för skaren att bära. Jag skottade ut dynga på åkern, men mina händer skrek där de häktats vid skyffelns skaft.”

sid. 296

“Nils såg på mig när han sa det. Men då var flugan mer intressant. Den hade övergått från att vara en fläck i luften till en trekantig hatt på bordet, där den putsade sina stövlar som en karl ur det militära.
Jag förstod att jag hade varit släpphänt men hade aldrig velat ha den marken, och Nils tuggade överdrivet mellan orden. Det var ju bara gröt han åt, och allt måste inte överarbetas.”

1

Ett oförglömligt minne á la 2009

Idag flyger jag elva år tillbaka i tiden, då dåvarande maken och jag hade en minisemester i

..ett fängelse???

Ja faktiskt, man kan kalla det ett fängelse för somliga, men vi bodde..

så här trevligt! Stort panoramafönster ut mot???

Men vänta nu, något smyger omkring bland träden..

Vilka vackra ståtliga djur!
Jo vi hade styrt kosan till Järvzoo där vi fick bo inne i varghägnet, gissa om det var häftigt!
Den stora älgvandringen samlar storpublik på teve, men detta var nog snäppet bättre, att kunna sitta vid fönstret alternativt ligga i sängen och skåda ut över ett skådespel bestående av något exotiskt, våra svenska vargar.

Man hade berättat att det hände att vargarna ylade på natten, men de verkar vara tröttmössor, för vi hörde inte minsta yl!

Det var i alla fall en stor upplevelse för oss, och genom att vi bodde inne i djurparken så hade vi tillgång till hela zoot när det var stängt för besökare på kvällen.
Helt solokvist kunde vi därför strosa runt och titta på alla de andra djuren, det var en märklig känsla i skymningen.

De här vargarna var mycket skygga, de backade undan så fort de kände vittringen av människor för nära staketet.
Besöket blev ett underbart minne för livet, må vi aldrig utrota dessa djur som hör till vår fauna sedan urminnes tider.
Det finns sätt att samsas om utrymmet och kunna leva sida vid sida…

5