Rolf är komvuxvikarie, snart 60 år, och bor ovanför Safiren Livs. I natt har han dödat en kvinna. Nu väntar han på polisen som ska komma och förlösa honom från hans brott. Och från hans ensamhet.
I Rolf tecknas ett porträtt av en man i en flock av män, de i beigea vinterjackor som varje morgon står och väntar vid busskuren. När en ung kvinna på ett uppseendeväckande sätt söker Rolfs uppmärksamhet rubbas hans rutiner och han förlorar kontrollen över sitt väl inrutade liv.

utkast sid. 69
" Hur länge jag var i hålet? Jag minns inte exakt. Kroppen domnade bort i höstkylan. Jag låg i mitt hål som ett lik i sin grav och kunde inte för mitt liv förmå mig att bege mig hemåt, inte ens när mörkret föll. Jag slumrade i hålet en stund. När jag vaknade till hade vinden friskat i och rotvältan hade fått som ett eget liv. Det skrapade och knäppte. Rötter kom nära mitt ansikte och förvandlades till fingrar trevande efter människokött."

En mörk berättelse som jag upplever både realistisk och hopplös. Hur ska den stackars mannen agera för att få fotfäste i tillvaron? Alla behöver vi någon...men om någon inte behöver honom?