Det här är en allmängiltig, sedelärande saga för ung och gammal.
Det är berättelsen om vänskapen mellan en nyfiken pojke, en snål och livlig mullvad, en räv som ständigt är på sin vakt och en vis och vänlig häst.

De fyra går på upptäcktsfärd i den stora vida världen.
De ställer frågor till varandra
De genomlider oväder
De lär sig att älska.

Den här hyllningen till oskuldsfullheten och vänligheten har berört och fascinerat mer än miljon läsare världen över.

Du kan läsa mer om boken här

-" Tårar faller av en orsak och dom är din styrka inte din svaghet"

Det här är en vardagsfilosofisk tankebok med underbara bilder som illustratören tillika författaren har gjort.
Den påminner en hel del om en fabel, och om Nalle Puh och den är svår att motstå
En fin presentbok till någon du tycker mycket om!

"Vädret såg ut att bli klart imorgon. Flygväder. Den tanken satt hårt rotad, den flimrade förbi trots att freden hade kommit. Anna smekte sin dotters huvud. Fred hette det"

Människoödena i ett flerfamiljshus i den lilla finska staden Kuopio återspeglar händelserna den varma sommaren 1940.
Vinterkriget är i färskt minne och det ryktas om nya strider.
Som tvillingmor är Anna fast i hemmet, nedtyngd under bördan av att sörja för att familjen har varma kläder och mat för vintern. Hon får hjälp av svägerskan Hilda - maken Lassi, frigiven från fängelset, har svårt att uthärda sina minnen från kriget och duger inte till familjeförsörjare. Men barnen måste ha mat och svärmor tas om hand. Det blir grannen, servitrisen Helvi, som blåser in nya vindar i Annas liv. Men finns det egentligen några fria val för Anna?

Boken skildrar arbetarkvinnornas liv under en tid som präglas av krig och rädsla. Finns det utrymme för drömmar och individualitet när livet är fyllt av hårt arbete och oro för de barn som kanske måste sändas ut i krig?
Järnnätter är den andra delen i Kuopioserien om Finlands närhistoria.

Utdrag ur boken:
sid. 14
"Ljusen tindrade och blommorna slokade under den varma dagens påfrestningar, de doftade tungt och kryddigt med en sövande inverkan på de som satt i bänkarna. Någon tappade sin psalmbok och hela valvet ekade, någon viskade tyst. Och solen sken in genom fönstren och där framme låg de flaggsvepta kistorna, fem kistor och nitton döda att ta farväl av."

sid 177-78
"Nära hennes hem på landet hade det bara funnits skogstjärnar, gångvägen till sjön var evighetslång, hon och hennes systrar försökte lära sig simma i en tjärn där fötterna inte fick något fäste i lerbottnen; de hade halkat ner i vattnet längs snårskogens slemmiga trädrötter, krupit längs dem, fattat med händerna om de knotiga rötterna och fantiserat om att de var ormar som snart skulle lyfta sina huvuden och visa tänderna för dem och slingra sig ner i vattnet, ner bland näckrosbladen och de hala stjälkarna som trasslade in sig i fötterna, bland abborrgräset, skräddarna, vattenspindlarna och de små dykarklockorna som ständigt steg till ytan och sjönk igen."