Från sitt lilla skafferi med fönster ser Sara Sofia ett hus resas på gårdsplanen. Det är stort, märkvärdigt och har enorma fönster mot norr. Och vad än märkvärdigare är - det är en ogift kvinna som flyttar in. En bröllopsfotograf vid namn Hulda, som är tjusig, har sett världen, och på sätt och vis tar den till byn.
Huldas liv och hennes sätt att vara kvinna kommer att påverka inte bara den ensamma Sara Sofia, utan även en viss sopåkares och hans unga hustru flera decennier längre fram i tiden.

Utdrag ur boken:
sid. 58
"En rak näsa skymtade under hattbrättet och ett par vänligt plirande blå ögon.
Så det var jag som bodde i det lilla huset, sa han som mer för sig själv, makade till sig en bit där på bron och kastade en hastig blick upp över bron.
Hängselstropparna klapprade muntert i kapp med fransarna på min småblommiga schal.
Och det var som om vi med vindens hjälp denna dag på ett så lätt och behändigt sätt snoddes ihop. Fick oss att som i trots mot gällande sedvänjor och mina läppars långvariga torka skratta och le."

Jag har läst många av författarens böcker, hon började inte skriva förrän vid nära 60-års ålder. Hennes skildringar är så vackert utformade, samtidigt lite ordkarga på ett behändigt vis. Hennes prosa passar mig, jag njuter av den.

Dock måste jag tillstå att denna roman inte är hennes bästa. Jag tycker handlingen haltar något, och slutet av historien känns inte helt naturlig utan tillsatt för att låta romanen fortsätta några kapitel till.
Om du inte läst något av författaren så vill jag särskilt lyfta fram romanerna"I enslighet framfödt" och "Skärvor av liv".