Ingmar älskar sina rosor. Sedan hans fru gick bort är de det enda han lever för. Men den här sommaren är den varmaste i mannaminne och i villaträdgårdarna vissnar snart alla blommor och blad. Grannarna bevakar varandra noga så att ingen överträder bevattningsförbudet.
Plötsligt minns Ingmar den gamla kranen på baksidan, den som är kopplad till sjövattnet. Eller vad är den kopplad till? Vad är det egentligen med den där kranen?

Smakbit sid.138
"Hon hade mött honom någon gång för länge sedan när han satt med i kulturutskottet. Oerhört tråkig och träig människa. Fruktansvärt entonig. Anette mindes hur han gått på om kulturvärden och kollektiva konstformer tills han fått nästan hela församlingen att somna."

Boken har fått mycket positiv kritik.
Men, den passar inte mig.
Småputtrigt, tramsigt, andra skulle kalla det charmigt och sedelärande.
Det är så mycket feel-good att håren reser sig på armarna. Inte min genre. Men ni som gillar välskriven feel-good, ni kan skatta er lyckliga!