39 dagar i vildmarken
Hur sammanfattar man ett av de största äventyren som har gjorts i Sverige de senaste åren? Kanske så här: 1300 kilometer vildmark, 39 dagar, 8 draghundar, 1 fotograf.
En vinter bodde fotografen Niclas Blom i ett vedeldat, enkelt trähus utan indraget vatten utanför Åre i Jämtlandsfjällen.
Strax intill låg den nybyggda hundgården med de åtta draghundar han nyligen hade köpt. När snön kom spände han dem framför hundsläden och gav sig ut i skogarna och upp på kalfjället. Även om han alltid älskat hundar var han i stort sett nybörjare som hundförare.
Det hindrade honom inte från att förverkliga sin vision, att med hundspann ta sig från Åre norrut hela vägen till Treriksröset genom helt väglösa fjällområden i iskyla,över vita vidder och blånande isar. Det blev en högst personlig resa och resultatet en berättelse i text och vackra bilder som inte bara beskriver livet ute i fält med sina slädhundar, det är samtidigt en historia fylld av filosoferande kring den tillvaro som han lämnade bakom sig, och vildmarken han ser omkring sig dag efter dag.
Och kanske främst av allt, det är en inspirerande historia om hur kort steget kan vara från dröm till verklighet.

Utdrag ur boken:
"Nu är allt gjort som ska göras. Jag ligger i säcken och spanar ut genom tältöppningen och mår gott. Jag njuter av att hundarna ligger utanför. Jag njuter av att jag har kvar kaffesmak i munnen. Jag njuter av den friska luften. Jag njuter av min frihet. Vill jag ligga här hela dagen så gör jag det. Efter att jag slumrat till så tvingar jag i mig grötblandningen, sveper det sista kaffet, spottar ut sumpen och känner mig laddad"

"Hundar är experter på att tänka klart sina tankar. Något vi tvåbenta sällan gör. Trots att det är en gratis lyx. Nansen, en av mina hundar, kan sitta timvis och titta på ett ymnigt snöfall. Han försöker fånga flingorna med ett nafsande. Ibland fastnar han för en specifik snöflinga som sakta dalar ner, en flinga som i hans bruna ögon är vackrare än alla de andra. Det finns ett lugn i de ögonen som jag själv skulle vilja få ta del av ibland."

Innerligt och med mycket humor och värme är den här boken skriven. Jag känner att jag följer med på ett riktigt äventyr, en resa jag gärna hade gjort medan orken ännu fanns. Men i böckernas värld är allt möjligt...

Några decennier in i framtiden byggs ett annorlunda äldreboende upp på Djurgården i Stockholm, efter att Tivoli Gröna Lund gått i konkurs. De kinesiska investerarna vill satsa på kapitalstarka seniorer och erbjuder en gated community med full service, inklusive karaoke, tango, bingo och andra nöjen.
Robotar och papperslösa sköter rutinsysslorna.
Som kronan på verket ingår en livförsäkring med 100-årsgaranti.
Bland de boende finns två gamla bröder, där den yngre försöker hålla ordning på den äldres eskapader.
Anläggningen döps till BlissGardens - Lycksalighetens trädgårdar - men i folkmun får den heta De saligas ängder, eller kort och gott Kalkbrottet.

Utdrag ur boken:
"Varje måndag morgon backar IKEA-bussen med släp in i Allmänna gränd. Då väntar redan en kö med kunder. De vill förvissa sig om att det finns plats i släpet för de varor som ska bytas. Närmare 90% av det som köps lämnas tillbaka. De flesta boende har helt enkelt inte plats med nya prylar. Men de repeterade besöken skapar en återkommande köpglädje."

En cynisk och ganska vass satirisk dystopi med många dråpliga situationer.
Men, jag får ingen känsla alls för karaktärerna, och till sist tröttnar jag även på alla nymodigheter och uppfinningar som har till uppgift att rädda äldrevården. Det är människolika robotar, sällskapsrobotar, robothundar osv.
Människan blir mellan 110-120 år men är livet meningsfullt?