I Swede Hollow samlades vintern 1897 en brokig skara svenska i en slum som stadens myndigheter beskrev som ett pesthål.
De var illa sedda och utsatta för omgivningens spott och spe.
Eftervärlden har valt att inte se dem, men idag, när migration och folkvandring återigen hör till tidens stora frågor, stiger de fram i ny belysning.
I boken kommer några av de omkring tusen personer som hamnade i skuggan på botten av en ravin i St Paul, Minnesota till tals.
Med stor sakkunskap och stark inlevelse berättar Ola Larsmo om människor vars drömmar lever och verkar ända in i vår tid.

Utdrag ur boken:
"I handfatet doppade de så några långa, blanka stålpinnar och hon visste vad det var, hon hade hört talas om saken ombord. De skulle med hjälp av stålpinnen, som man annars använde för att knäppa kragknappar med, vända deras ögonlock in och ut på jakt efter parasiter".

"Urklipp ur St Paul Daily Globe:
Varje invånare i ett skjul betalar 1.50 dollar i månaden för nöjet av att få hyra en yta av 20 gånger 40 fot av dalgången till sin hydda, vilken han reser på egen hand. Han är en "squatter" och saknar alla rättigheter gentemot den som en dag köper upp marken. Nere i Dalen finnes inga affärer, utan en enkel saloon är den enda offentliga inrättningen. Brott är ovanliga. Människorna här är enkelt, grovt folk och deras behov är små."

Detta är en roman som krävt blod, svett och tårar att bli till. Mycket efterforskningar har gjorts på plats och berättelsen har en mycket stark autentisk känsla och man läser den nästan som en reportage-roman.
Den är osentimental men alls inte okänslig. Tvärtom mycket läsvärd och tankeväckande.
Den har fått stor uppmärksamhet och det är den värd. Rekommenderas!