Ett utvandrarepos i fickformat, kristalliserat i scener ur Maria Alinas liv. Hon hade en far som dog för tidigt och en mor som kunde vända hästars längtan. Lillebror Jakob drömde om att bli fågel och storebror Harald ger sig av till Kanada, och skickar sedan pengar så den sextonåriga Maria kan följa efter. Men ens längtan leder inte alltid rätt.

En roman om att först i dödens väntrum berätta det mest väsentliga. Om människor som tiger i flera generationer. Om tårar som ska stanna på insidan - fast för läsaren blir det så gott som omöjligt.

Utdrag ur boken
sid. 53

"Han var stor och svart där han satt och slickade sina tassar. Hilda ville alltid att vi skulle klappa honom , men jag vågade inte röra honom. Jag visste att om jag gjorde det skulle jag bli förtrollad, jag skulle förvandlas till en råtta som Basse genast skulle lägga sin feta tass ovanpå och sedan bita strupen av."

sid 70

"Han gick i kyrkan varje söndag, han arbetade hårt och tog sig ibland en sup för att bedöva alla de tankar som råkade segla in i hans medvetande. Som att hans hustru var värdelös, han hade begått sitt livs misstag då han gifte sig med henne, eller att han skulle ha lust att sälja hennes odrägliga ungar på auktion. Ungarna störde honom ofantligt med sin ödmjuka, försynta, så gott som osynliga uppsyn."

Jag har tidigare läst "Heiman" av författaren och tyckte så mycket om den. Hennes språk är så innerligt samtidigt som hon skriver så realistiskt.
Nu såg jag att en ny roman kommit ut, en parallellroman till denna där dottern berättar, den heter Glöm bort din saknad

Jag rekommenderar varmt den här författaren! Här kan du läsa om hennes författarskap