Helen Macdonald är i fyrtioårsåldern när hennes älskade far plötsligt dör. Redan när hon var liten flicka introducerade han henne för den fascinerande falkenerarkonsten och detta speciella intresse har alltid varit ett starkt band mellan dem.
Sorgen som drabbar Helen är förlamande. Samtidigt känner hon en närmast tvingande längtan att anta den största utmaningen en falkenerare kan ställas inför: att tämja en duvhök. För åttahundra pund köper hon höken Mabel. Hon fyller frysen med hökmat, stänger av telefonen och ger sig ut på en livsresa hon inte vet var den ska sluta.

Utdrag ur boken:
"Min hök kan se färger som jag inte kan se, till och med i det ultravioletta spektrumet. Hon kan se polariserat ljus också, varmluftstermik som stiger uppåt, virvlar runt och spiller över i moln, och även uppfatta jordens magnetfält. Hon kan urskilja saker som jag uppfattar som något allmänt otydligt. Klorna på tårna på hussvalorna. Ådrorna på vingarna på den vita fjärilen som fladdrar runt."

"En hjälplös kanin i en hög med löv, fasthållen av åtta gripklor. Jag sträcker ner handen, jag måste kontrollera att kaninen är död genom att försiktigt röra vid dess öga. "

Det här är en komplex självbiografisk berättelse om att hantera sorg och försonas med döden genom att leva nära en av naturens mest vilda och okuvliga varelser.
Man kan ju nörda in sig på mycket, men på hökar...
Man behöver lugn och ro och tid att läsa boken. Man ska låta orden och meningarna sjunka in, det är många noter o hänvisningar till faktaböcker i ämnet.
En helt klart fascinerande bok, som redan nu utnämnts till en klassiker.
Ge den gärna en chans!