Det är krig i Finland. Året är 1942
Lissu skickas till Sverige, bort från bomberna i Helsingfors. Hon blir krigsbarnet Liselott på Prästgården i Rydlunda, Småland, tillsammans med sin nya fostersyster.
Minnen från Finland pickar som en enveten kråka i Liselotts bröstkorg, lekarna i skogen eskalerar.

Bombträdgården är en drabbande skildring om en familj som går sönder, om tillhörighet, galenskap och uppväxt i en tid då bomber faller över Europa.

Utdrag ur boken:
"Jag håller hårt i kappan. Lappen runt halsen dansar i vinden och jag måste släppa kappan för att inte slitas bort med lappen som segel, den vill vina med mig ner till tänderna. Låta dem äta upp mig. Bara mössan ska guppa på ytan när tänderna svalt mig. Min mössa ska vara en istandsplomb. Bakom mig pressar och gråter barnen mig fot för fot över landgången. Jag sväljs av S/S Arcturus istället för isvattnet. Slukas ner under däck"

"Jag är duktig, duktig, duktig. Duktiga flickor öppnar munnen när det ska svaras på frågor. Duktiga flickor sköter sig. Duktiga flickor niger och säger tack. Jag säger tack tusen gånger tusen gånger. Böjer knäna."

"Det enda som hörs är skedarna i grötfaten och försiktiga kaffesörplingar. Riset ligger på bordet bredvid farbror Simons grötfat. Han kommer att ha det med sig hela dagen, utom under gudstjänsten. Men det kommer att finnas nära till hands om någon skulle behöva en tillrättavisning."

Jag blev mycket berörd av den här boken. Det jag reagerade starkast på är hur Lissu genom att åskådliggöra den pickande fågeln i bröstet förklarar sina känslor. Och hur hon kan se människors rätta ansikten. En förmåga som inte alla har.
Bokens Lissu har en stor fördel i att hon har svenska som modersmål och alltså kan prata med alla i sitt nya land, något som bara en bråkdel av de omplacerade krigsbarnen kunde. I boken förekommer också en annan flicka, Outi, som inte kan svenska och man kan med sorg i hjärtat läsa om hur illa hon behandlas, som om hon vore mindre intelligent när hon inte kan göra sig förstådd och inte heller förstår vad omgivningen förväntar sig av henne.
Min far var krigsbarn i Sverige men jag hörde honom inte berätta något om de åren och medan han levde begrep jag heller inte att fråga. Men jag vet att han behöll kontakten med sin svenska familj när han återvänt till Finland.