Helena von Zweighbergk och Cilla Ramnek är båda sextiofem och vet inte hur de ska bete sig, vart de ska ta vägen, hur de ska se ut. Idag lever vi i en kultur där betraktandet av vår egen yta sysselsätter oss och vi gör historier om oss själva på sociala medier. Jagar framåt, ständigt på jakt efter oklara belöningar, och känner att tiden rusar. Vad springer vi ifrån? Och vad händer inom oss när vi trots allt motstånd blir gamla?
Författarna har många frågor, och blickar både bakåt och framåt. De vill reda ut misstag och dåliga strategier och lyfta fram det som varit bra. Det blir stort och smått, praktiskt och existentiellt. En bok om att våga hantera smärtpunkter och samtidigt undra vad i hela världen man ska ha på sig.

Jag vill nästan kalla den här boken för en podd i bokform! Författarna pratar med varandra dagligen, utbyter tankar och känslor och vardagsliv i stort, allt med en stor portion humor och livserfarenhet.
Ukast sid. 122
-" Min stackars hjärna. Mina jämngamla vänner råkar ofta ut för samma sak som jag. Namn eller ord är plötsligt helt borta. Jag föreställer mig minnet som en gubbe i tofflor som hasar runt i arkivet och bläddrar bland sådana kort de hade förr på biblan och i tidningsarkiven. Det tar tid, gubben är seg och lådorna har hakat upp sig, men till sist kan jag i bästa fall komma på vad filmen egentligen hette, om jag inte googlat istället. I de stunderna tror jag mig uppfatta vad det innebär att vara gammal och gaggig. Man kan inte för sitt liv komma på saker. Man fastnar i egna, förvirrade tankar. Det går inte att begripa att man kanske ska in i det där., Jag har skämtat med mina söner. "ge mig ett korsord och ett glas vin så klarar jag mig!" Men jag har sedtt båda mina föräldrar som förvirrade och gamla, att de haft ångest när de försökt greppa vad som händer."
Jag tyckte mycket om den här boken, det var bara en sak som störde mig. Den växelvisa dialogen var svår att följa, vem skriver nu undrar jag boken igenom, och får backa tillbaka. När dialogen växlar mellan de två önskar jag att man bytt sida så det var lättare att hålla reda på. För det är viktigt för mig som läsare att veta vem som säger vad. Till skillnad från en podd där man på rösten kan höra vem som har ordet hade jag önskat tydligare indelning på sidorna.
Rekommenderas varmt, igenkänningsfaktorn är hög och jag får bekräftat att jag inte är den enda som har samma slags funderingar inför ålderdomen!