Lugnt var det här eller?

Rena idyllen i pörtet, eller hur? Men skenet bedrar..

Titta vilken glad tant! Nej det kan man ju inte påstå…men skit i det, vad jag ville visa var att jag måste ha spräckt ett blodkärl under ögat för så här såg jag ut när jag vaknade igår!

Fick pudra inte bara näsan när jag skulle visa mig på loppis, men jag har inte ont, det är inte ett dugg ömt, så jag ska inte klaga, är bara lite förundrad..

Igår kväll var det dramatiskt i fri-idrotts-VM, Mo Farah förlorade guldet, Bolt fick kramp och ramlade, spjuttävlingen blev en oväntad rysare, höjdhoppstjejerna kämpade väl och Sally Pearson återvände till tronen efter flera jobbiga år…
Nu är det bara sista dagen kvar, sen väntar abstinensen!

Sent igår kväll fick jag höra att min dotter hade så svårt migränanfall att hon åkt till akuten, och där är hon kvar ännu!

Paulina är med henne och det är henne jag har kontakt med nu, morfinet biter inte och hon har fått nya anfall medan hon ligger på lasarettet. Eländes elände, mitt barn ska inte behöva ha så ont så hon inte står ut! Mammahjärtat blöder… :cry:

Idag känns det som om hösten kommit, på förmiddagen knappt tio varma grader och det har regnat rejält inatt. Funderar på om det torkat upp såpass att jag kan ta en tur till blåbärsrisen, med stövlar på borde det väl fungera.
När jag känner mig frustrerad och rastlös så måste jag ut och röra på mig, som om det inte räckte så har jag en låång sittning hos tandis imorgon bitti med rotfyllningar på schemat :help:

Äta bör man annars….

Min supernyttiga smarriga frukost ser väl god ut!

Men det gäller att ta sig till blåbärsrisen ett par gånger i veckan för att fylla förrådet

Torsten är med på spaning förstås!
Min hamstringsrådra har börjat förtvina… Numera bryr jag mig inte om att plocka hinkvis och frysa ner, nej nu plockar jag bara några dagars behov åt gången, viljan och orken att ta tillvara det naturen ger minskar för varje år.

Lika illa är det på matlagningsavdelningen. Ingen inspiration i vardagen, fort ska det gå och lätt ska det vara, krångliga recept är inte ens att tänka på…
Men när jag härom dagen kände för något asiatiskt och plockade fram vad som fanns i skåpen blev det ändå en hel del!

Nudlarna som är gjorda på bovete var ingen hit, de smakade unket och såg ut som trista skosnören…
Jag stekte på wokgrönsaker och marinerad tofu, men hur gärna jag än vill så får jag ingen smak för tofun. Jag blandar ihop en sås med syra, salt och sötma och häller till sist den över hela härligheten. Ätbart? Javisst, men knappast någon festmåltid…

Det bästa har jag sparat till sist, jag fick äntligen tag på Hälge-whiskyn, och klart godkänd blev den, både flaskan och smaken!

Så skål tammef_n, nu är det helg!

Larv-igt

Igår när jag var på väg nerför farstutrappan höll jag på att trampa på denna vackra varelse!
Jag hade aldrig sett något dylikt, en riktigt fet stor larv, säkert drygt 10 cm lång i de vackraste klaraste färger!
Jag hjälpte larviga kompisen att ta sig nerför trappan för den ville verkligen inte klättra ner, och sen placerade jag den i gräset nära buskar och träd.

Sen gick jag in glad i hågen och tänkte att nu ska jag googla och ta reda på vilken vacker fjäril den ska bli!

..och finner att det ska bli en träfjäril av larven!
Så märkligt att den i larvstadiet är så färggrann för att sedan som fjäril bli så färglös så den helt försvinner i sin bakgrund, träet…

Läser att ”larven äter trä helst vide. Honan lägger ägg under barken och där lever larven upp till fyra år! På hösten hittar man stora larver på jakt efter vinterplats för puppstadiet. Larven kan ge kraftiga nyp :help: (vilken tur att jag använde en liten spade till att förflytta den med) och fjärilen lever mellan maj till augusti och äter under denna tid ingen föda”.

Åter igen kan jag konstatera att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man kan!

Detta larvmöte får mig att komma ihåg ett tidigt minne från barndomen:
Jag är kanske 4-5 år, sitter på stentrappan utanför huset i Lovisa en sommar. Bredvid trappan växer en stor björk och plötsligt ramlar något ner i knäet på mig…

En stor lurvig knallgrön larv kravlar omkring på min klänning och jag skriker för fulla lungor av ren och skär skräck!
Totalt hysterisk var jag, stadsflickan som aldrig tidigare sett en larv…
Men jag måste tillstå att jag fortfarande ryser när jag ser den håriga larven, skulle inte vilja ta i den!

Jag har dessutom just avslutat en bok som heter ”Fjärilspojken” som är en ond saga om vetenskap och makt! Vilket sammanträffande!

Från larver till ett annat djur, nämligen

..min egen Blinka som traskar före mig på stigen

Plötsligt sätter hon sig mitt på stigen och rör inte en fena…

Jag är tvungen att zooma med kameran innan jag ser vad hon spanat in, en söt liten korre Ek!

Först när ekorren gått över bron och försvunnit i gräset fortsätter Blinka promenaden. Väluppfostrad eller hur? :lol:

Jag fortsätter att leva ”det lilla livet” med givande möten med andra levande varelser av olika slag som förgyller min tillvaro.
Är jag då larv-ig som uppskattar de fina ögonblicken då jag känner närheten till djur och natur? :angel:

Sist men inte minst…

Är man i Kungliga Hufvudstaden så hör det förstås till att besöka ett kungligt tillhåll.
Söndagen började vi därför i Hagaparken som ligger på lagom gångavstånd från Simons hem.

Oväntat få låg och solade på den kruttorra gräsmattan, kanske fanns det grönare ängar att ligga på?
Simon blev nostalgisk för här brukade han vara med sin pappa som barn, och sen har han liksom glömt bort stället…

På eftermiddagen satt vi och såg alla horder av fotbollsentusiaster som skulle på match, Simon brukar gå på alla AIK:s hemmamatcher men valde bort denna gång när han nu hade storfrämmand :D

Gissa favoritlaget :D

Av olika anledningar, bl.a för att Hasse hade möjlighet att hämta upp mig i Ludvika i början av veckan och att Simon hade en flicka i Dalarna som han gärna vill åka och träffa så blev måndagen min sista dag i Stockholm.

Vilken tur då att Sylvia och jag redan tidigare kommit överens om att måndagen var en bra dag att ses!
Vi har umgått på nätet i tiotalet år, i början på våra respektive bloggar, senare även på facebook men vi har aldrig mött varandra tidigare!
Sylvia mötte upp mig på Centralen dit jag åkt för att lämna mitt bagage och vi valde att ta oss upp på Söders höjder.

Titta vilka stiliga damer framför vackra Stockholmsvyer!
Det kändes så naturligt och mysigt att äntligen få krama om Sylvia, hon var ju redan en kär gammal vän!
Jag blev bjuden på en god fisklunch som jag hoppas få återgälda nästa gång vi ses, för att vi ses igen är självklart!

Måsarna var allt annat än buskablyga, en av dem störtdök ner på grannens bord och försökte nappa åt sig en smakbit!

När våra vägar skildes hade jag gott om tid tills bussen mot Ludvika skulle avgå så jag valde

att ta en skön promenad genom stan, här är jag på Götgatsbacken.
Det var några fler turister än i Säfsen, men det beror väl bara på sämre marknadsföring :D

Resan hem gick smärtfritt och lätt, återföreningen med Blinka och katterna blev ömsesidigt uppskattad…

Nu har fri-idrotts-VM sparkat igång och ni som känner mig vet att det är heligt, så nu händer inte mycket annat i pörtet närmaste veckan!