Calixtusdagen

Denna dag, den 14 oktober har ett annorlunda namn , Calixtusdagen, läste jag i morse.

Då ska man vända blicken upp mot skyn på kala trädtoppar och inse att det är första vinterdagen!
Ja i alla fall om man följer en urgammal tradition från tiden när man bara hade två årstider, sommar och vinter…

Alltid kul att lära sig något nytt :mrgreen:

Nu ser man också tydligt hur många skatbon björkarna inhyser.

Kala rönnar bär ännu på otroliga mängder fågelmat…eller varför inte människomat…
Jag har läst mycket om rönnbärens förträfflighet i höst, och vänner har berättat att de äter några bär varje dag, c-vitaminrika som de är.

Här är vi ute på en av våra otaliga promenader, hela familjen…

På hemvägen genar vi genom en gammal hästhage där gräset fått växa fritt i sommar, visst ser du vem som följer med..

Torsten hoppar upp på ett brunnslock för att kunna spana in omgivningen

och efter honom i djungeln smyger Svarta Faran Astrid..

Jasså minsann, är det du som kommer smygande..

Man blir hungrig av motion, Astrid sitter fint och väntar på att stekta sparvar ska flyga in i munnen!
Ser ni den lilla ryttlande talgoxen? Jodå, han klarade sig fast han var så modig och trotsade faran!

Själv slurpar jag i mig en av mina absoluta favoriträtter, en mustig soppa kokt med både kött och märgben.

Redan söndag imorgon…attans vad tiden går fort..

Ödets ironi..

De senaste veckorna har jag blivit en hejare på att knapra mat med framtänderna… :lol:
..men nu är det strax dags igen för ett tandläkarebesök, närmare bestämt imorgon!
Huruvida det innebär att jag äntligen får de kronor som gör att jag kan äta normalt eller ej återstår att se.
Det beror väl på passformen det.. :mrgreen:

Jag har varit så avslappnad när jag sluppit tänka på eländet, men igår började jag inse vad som väntade och igår kväll när jag låg och läste en jätte-jätte-bra bok så kommer jag till stycket:
”-Beredd? säger sjuksköterskan. Jochum nickar. Tången sticker lodrät och orubblig upp ur munnen och nickar den med.
Sjuksköterskan fattar tag om tången och drar till. Men Jochums käke och huvud följer med.
Du måste spjärna emot, säger sjuksköterskan.
Jochum försöker, men varje gång sköterskan drar så följer han ohjälpligt med.
Jag begriper inte hur tandläkarna gör det här, säger Jesper. Han försöker hålla ner Jochums käke genom att stoppa in två fingrar i hans mun och trycka nedåt samtidigt som han drar tången uppåt. Nu gör det ont. Jochum har en känsla av att hela käkbenet håller på att spricka eller smulas sönder. Smärtan strålar ut åt alla håll, upp i huvudet, ner genom halsen, ut i axeln.
Gör det ont?
Jochum nickar och får mer bedövning i tandköttet. Sedan sätter sköterskan i gång igen, han drar och dra, stönar och drar, han tar tag i käken och trycker den nedåt samtidigt som han drar tången uppåt.
Det här går bestämt inte, säger han. ”

Boken heter Tunu och är skriven av Kim Leine och den handlar om en sjuksköterska som jobbar i ett litet isolerat samhälle på Grönlands kust.
Jag är helt fascinerad av skildringen av den karga miljön och de annorlunda levnadssättet helt på naturens villkor, men just tandutdragningsavsnittet blev väl magstarkt för mig :oj:

Har ni sett? Ordningen är återställd på gården då Valter och matte är hemma igen efter flera veckor i landsförvisning…

Faktiskt så fick han igång gammeltiken ett tag, men det är ju buffligt att störa när kompisen ska till och kissa..

Korv är gott kan bägge intyga!

Over and out!

”Sent ska den syndige vakna”

Det var en lämplig rubrik för denna söndag!
Jag vaknade nämligen halv elva!
Då grälade katterna på mig, bet mig i tårna och jamade ynkligt.
Blinka däremot, hon låg o sov på söta örat…precis som matte!

Ute blåste orkanvindar…fel fel, så kan man inte säga efter alla katastroforkaner som drabbat olika delar av världen, låt mig istället säga att det blåste rejält!
Över ett par veckor har det stått en säck med solrosfrön på min farstubro, ”i väntan på” att fågelmatningssäsongen ska starta.
Och nog var det hög tid nu…jag skämdes för jag kunde tänka mig hur de små fåglarna satt i buskarna och skakade av kyla och grälade på den där människan som har en massa mat framme men som vägrar dela med sig…

Sen hopade sig problemen:
Min fågelmatarstation som består av tre delar hade plötsligt bara två! Jag har förvarat den i källarförrådet under sommaren och nog sjutton var den komplett, men inte nu längre. Med bara två rör blev ju inte höjden tillräcklig, inte när det så småningom ligger en halv meter snö på backen..
Men nöden är uppfinningarnas moder, och jag kom på att min forna hästgranne hade haft ett partytält uppställt kring hönsgården. Det höll inte hela sommaren utan slets sönder och ”benen” till tältet låg kvar uppe vid hönshuset.

Med hjälp av …gissa vem… fick jag så upp en lagom hög pinne att sätta fast krokarna i!

Nu kunde jag plocka ner röda stugan från syrenbusken och hänga upp den istället, färdigt!

-komsi komsi små fåglar!

Men, dom kommer förstås inte så länge jag har två gynnare..

på gräsmattan som är fullt upptagna med att gräva sig ner till några underbart goda rötter eller extra prima matjord eller något annat smaskigt..

Inte mycket färgglada löv kvar i träden på gården, så trist

Förklarar detta saken? Årets julkort har anlänt i posten!

Och finnkäringen sitter och bläddrar bland reklamen och drömmer om ett par…snöskor!

Test av ögondroppar

Nu blir det en blogg om mitt test av nya ögondroppar.
Jag skrev om den på facebook och fick många reaktioner och blev varse att det inte bara är jag som har problem med mina ögon.

Jag blev utvald att få testa nya produkten

en gel för torra och irriterade ögon.
Mina problem tror jag faktiskt är ärftliga då jag minns min far som alltid var rödögd och led av rinnande ögon.
Han använde nästan alltid solglasögon då han gick utomhus, något jag på den tiden tolkade som fåfänga…

Hur som helst så har mina besvär varit till och från genom åren.
Kanske beroende på ålder och många mediciner så har jag på senare år fått ökade problem.
Jag har provat det mesta från apotekshyllan utan att märka någon egentlig skillnad.

På vintern är det extra jobbigt med kyla kombinerat med vind, då flödar tårarna konstant.
Att sminka ögonen är inte aktuellt om man inte vill se ut som en clown efter några timmar…

Men nu till det positiva, de här dropparna är de bästa jag prövat!
Mitt problem var att lyckas pressa ur droppen ur förpackningen

då jag inte har så mycket styrka i fingrarna.
Men med det rätta greppet så går det bättre och bättre och det kommer bara ut en droppe åt gången, precis som sig bör.

Det finns olika produkter för lite olika behov, hylo-gel som jag har testat är den kraftfullaste av dem.
Det känns som man får en smörjande hinna på ögat som känns behaglig och gör att tårflödet stoppas.

Jag vill dela med mig av min positiva erfarenhet, och nej, jag har inte fått betalt för att skriva inlägget, förutom då att jag fick testprodukten utan kostnad.