Året är 1903 och Kai Schweigaard, prästen i den norska byn Butangen, plågas av ett gammalt svek och av ett löfte han en gång avgivit: att hitta den sägenomspunna Hekneväven i vilken alla ska "se ansiktet sitt". Vad skulle avtäckas om han en dag verkligen hittade väven? Vad för h istoria är det som kvarstår att berätta?
Samtidigt finns där Jehans, pojken Kai en gång anförtroddes och som nu blivit vuxen. Utfryst av sin döda mors släkt söker han sig till fjällen och renarna, till de mäktiga vyer som rymmer all den magi som krävs för att fylla tomrummet i hans liv. Så en dag möter han en främling på fjället, en person vars uppdykande ställer allt på ända men som kanske också kan ställa allt till rätta.
Norge är på väg in i en ny tid, i Europa rasar det stora kriget där nation ställs mot nation och bror möter bror.

Utdrag ur boken

sid. 120

" Han skyndade närmare, generad över hur detta måste se ut. En svettig, finklädd man i oländig terräng med två pappväskor. Men ingen syntes till, han fick samma avskildhet som systrarna haft där uppe, och den skygghet han nu kände, motviljan mot att bli sedd, hans obskyra ärende - allt detta tycktes föra honom närmare dem. När han var framme dunkade hans hjärta mer av förväntan än ansträngning."

sid.143
"Han tog sig upp på kullen och satt sig med kikaren. Vinden rufsade om honom i håret och fick tag i jackslagen. Han kände en viss avsmak för den där mackapären. Frågade sig om det var fusk. Det var som om stora bitar av fjället lossade och placerades närmare honom, ett slags uppvisning som någon annan arrangerat för honom, som försvann när han sänkte kikaren och kom tillbaka när han såg genom den. Synen av fjället var gulfläckig och suddig i kanterna, och sprickan i glaset vrängde till halva synfältet"