Få har skrivit med en sådan glödande penna om hårt arbetande kvinnors lott i manssamhället och moderskapets ambivalens. Amerikanskan Tillie Olsen har hyllats som skildrare av den kvinnliga tystnaden och i hennes prosa finns ett tryck av vrede, sorg och ensamhet som talar lika mycket till kvinnor idag som när den skrevs.
Konflikten mellan rollerna som maka, mor och författare var i allra högsta grad självupplevd och först vid 49 års åler, när yngsta dottern började skolan, kunde hon realisera sitt skrivande. 1961 kom novellsamlingen ut under titeln Tell Me a Riddle och idag är hennes verk en självklar del av litteraturundervisningen på många amerikanska universitet.

Utdrag ur "Ge mig en gåta" sid 92-93

"-Vad ska vi med allt det här till? ropade han, ty hennes hörapparat var nerskruvad och dammsugaren bullrade -Fem rum (han sköt fram soffan så att hon kom åt i hörnen, möbler, golv och damning och arbete. Tala om det för mig, vad ska vi med det att göra? Det kändes skönt att kunna fråga skrikande.
-För att jag är van vidát
-Också ett skäl, fru Enstavig. Den som är van kan vänja sig av!
-Snart nog behöver vi bara ett trångt litet rum, inga fönster, inga möbler, inget som ger arbete, utom åt maskarna. Därför vill ja ha utrymme nu....Och så som du skriker och domderar lär du behöva det där lilla rummet snart nog!
Det sjöd i honom. Varför behöva ha allt detta besvär? På Fridhem kommer de och städar ens rum, man fiskar eller spelar kort eller berättar roliga historien, behöver inte kämpa med dammsugaren med knotiga fingrar.
-Ingen disk, inga sopor, ingen trasa att vrida ur, inga bekymmer för vad vi ska köpa, vad vi ska äta
-Och vad skulle jag då göra med mina tomma händer? Bättre att äta vid mitt eget bord när det passar mig och laga mat som passar mig."

Boken innehåller fyra noveller med ett nytt förord av Kristina Sandberg.

Jag njöt av texterna men blev minst sagt häpen då jag skulle notera boken i mitt kartotek. Minsann om jag inte redan läst den här volymen 2001!
Ännu märkligare är att jag inte minns den, och att boken fick bottenbetyget ett den gången!
Idag efter nyläsningen av boken ger jag den en trea.
Där ser man hur man utvecklas som människa, tjugo år äldre och många erfarenheter rikare uppskattar jag texten på ett helt annat sätt.