En kort stund har hon funnits i världen med dess begär, längtan och fruktan, tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes. Och föräldrarna fortsätter att finnas. Dödsögonblicket finns, det tar aldrig slut.

En berättelse om den absoluta utsattheten, om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit.

Sid. 84

"Varje gång hon badade blev hon kvar i det tomma karet långt efter det att hon tappat ur vattnet. Den lilla virveln som uppstod vid avloppshålet när det sista vattnet rann ut var hennes liv, en liten spiral av livsljus som rann bort snabbt och till ingen mening. "

Sid 275

"På vägen började jag bli rädd, jag klarade inte av all den där vänligheten, jag hade inget sätt att hantera den, hela min repertoar gick ut på att försvara mig. Jag var rädd att min röst skulle låta för högt och hårt om jag sa någonting, som en motorsåg som förstörde allt i sin väg."

Jag tror faktiskt att jag slutade andas flera gånger medan jag läste...

Varenda mening är så laddad att jag håller andan, medan orden faller som tårar, hårda som diamanter längs kinden. En stackars människoflicka försöker överleva i ett svårt missbruk.. Det är svårt att värja sig, för att inte säga omöjligt.

Det saknas ett ord i det svenska språket. Ett ord för att beskriva den positiva sidan av att vara för sig själv. Engelskan har loneliness och solitude. På svenska har vi bara "ensamhet." Det är dags att också börja prata om självsamhet.

För trots bristen på ett uttryck har vi alla ett lika stort behov av att då och då dra oss undan från omvärlden.

Linus Jonkman gräver i det mänskliga behovet av att få tillbringa tid på egen hand. Den här boken handlar om att finna glädjen och tryggheten i att vara för sig själv, om att solitär kompetens är lika viktig som social kompetens.

Boken är en uppföljare till "Introvert-den tysta revolutionen".

Som vanligt när jag läser en bok har jag alltid penna och papper tillgängliga. Jag vill göra noteringar och det kan jag ju inte göra i låneböcker! I det här fallet fick jag för ovanlighetens skull konstatera att mitt papper inte räckte till för allt jag vill plita ner! Boken innehåller så fantastiskt många aha-ögonblick så jag omöjligt kan välja ut vilka avsnitt som är extra viktiga.

Det står klokheter på varenda sida, och trots att författaren säger sig vara introvert och filosofisk så är boken extra lättläst och tankeväckande och skriven med en underbar ironisk humor.

Citat: "Ensamhet är självsamhet som blivit bitter, Självsamhet är kvalitetstid med sig själv".

Pedagogiskt upplagd, boken innehåller små övningar att själv utföra, sådana som tillför extra dimension i tillvaron, liksom också enkla tester för att ta reda på om din personlighet är neurotisk,introvert eller öppen.

Mycket av innehållet är användbart i arbetslivet och i studier.

Som pensionär är jag inte längre i samma situation där jag behöver tänka på just hur jag interagerar i dylika sammanhang, men faktum är ju att vi alla interagerar med andra hela tiden. Ja utom när vi gör just det som kan vara så produktivt och njutbart, befinner oss i självsamhet!

Jag rekommenderar denna bok till alla! Vete katten om jag inte antingen lånar om den eller köper boken själv så jag har den nära till hands i bokhyllan!