Author:

Paula

Bloggen Matrecept och kökstips

Vad blir det för mat???

Av
den
20 november 2017

Ibland, ganska ofta faktiskt, så blir jag så himla less och blasé på maten jag stoppar i mig…
Fantasin är lika med noll och lusten att laga mat lika obefintlig…

Ibland…

Lördagstema

Rubrik: Plasten i mitt liv

Av
den
19 november 2017

Plasten i mitt liv lyder veckans rubrik, och det första jag kom att tänka på var ordet ”plastpappa”, ett uttryck som användes mycket under 80-talet och som även min…

Bloggen

Fredagsmorgon i pörtet

Av
den
17 november 2017

Ännu igår var det så här frostigt vitt och vackert, men det var innan regnet kom!
Jisses så det regnade igår kväll… :thumbsdown:

Tittar ut genom fönstret o undrar vad…

Bloggen Läst

Mitt lokala bibliotek

Av
den
16 november 2017

Det har väl knappast undgått någon att jag älskar att läsa böcker!

Hos Hannele

hittade jag en enkät om bibliotek, som hon i sin tur hittat någonstans.
Jag hänger på och svarar…

Läst

Jag har läst..

Av
den
15 november 2017
Hjärtat är bara en muskel Bokomslag Hjärtat är bara en muskel
Kristofer Ahlström
roman
Forum
2017
278

Inget av Isak finns kvar i kroppen. Nu när hjärtat har slagit slut på liv, nu efter att blodet har tagit en sista genväg i hans armar och ben, nu är bara kroppen där.

Elisabeth och Isak är med om en bilolycka och Isak dör.
Kvar blir Elisabeth som från sjukhussängen försöker foga samman sina fragmentariska minnen av den stora kärleken.
På uppmaning av läkarna för hon anteckningar över tiden som ledde fram till olyckan och hur hon först träffade Isak, han med den gröngula blicken som fick henne att känna sig verklig. Bit för bit träder deras historia fram, en berättelse om stark passion, om kärlekens äganderätt och om rädsla och svartsjuka.
Om vad som hände den där sista natten, och vilket minsta tänkbara hopp som finns kvar att leva på.

Utdrag ur boken:
"På himlen jagade lönnfeta moln fram; smala framtill men baktunga av regn. Jag hade bara min tunna vindtygsjacka. Men han gick och jag följde efter, genom luften han plogat alldeles nyss, i motvind genom stråken av vad som kanske var hans doft."

"Mor om far: Män säger alltid att de inte är redo för barn, alltid är det något som måste hinna göras först, men när ungen väl är ute, då ska det förflutna skrivas om. Då vill de i efterhand ta åt sig äran för hela skapelsen - Livet börjar här! med pekfingrarna riktade ner mot pungens rynkiga kulpåse."

Den här romanen borrade sig djupt in i själ och hjärta, jag hittar Elisabeths kärna och jag har lätt att förstå henne! Författaren skriver suggestivt och man sugs lätt in i parets känslovärld.
Historier som denna finns det många av, men den lyser lite extra med hjälp av ett fint språk.