Året är 1856. När mineralogen Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, att kartlägga området runt Svartåsen i Lappland tjänar det som täckmantel för ett helt annat ärende.
Tre män - en präst, en lagman och en nybyggare - har nyligen blivit mördade i en prästgård och Magnus uppdrag är att nysta i händelsen. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären.
Men Magnus reser inte ensam. Eftersom justitieministern ogillar sin yngsta dotter Lovisas sätt att leva låter han henne följa med Magnus på den mödosamma resan norrut.
Svartåsen är en avlägsen plats med dolda hemligheter och ett mytiskt berg. Resan in i midnattssolens land kommer för alltid att förändra Magnus och Lovisa.

Utdrag ur boken:
"De mörka granarna har tagit över och stigen är borta. Vi behöver inte sträva uppåt längre utan vandrar genom ett platt, trist helvete. Landskapet vill inte ha oss här; vi måste bryta oss genom skogen för varje steg vi tar - vandra, klättra, även hoppa, och växtligheten skär in i anklar och handleder. Vi har gått genom flera myrar. Träplankor har lagts ut likt gångbroar, men brädorna är hala."

Kors i taket- jag har läst en deckare! Eller nja, nästan, en kombination av historisk roman och spänningsroman, men ändå...
Jag föredrar annars att titta på krim på film men ibland tänker jag att jag nog kunde gilla även bokformen.

Miljön är underbart skildrad, med svärta och pina, gamla sametraditioner kämpar mot prästerskap, trolldom och vidskepelse saknas inte, ej heller ond bråd död.
Jag tyckte ändå att historien var aningens svårtillgänglig, det var inte självklart vilken av huvudpersonerna som kapitlen handlade om, de växlade för varje avsnitt. En rubrik vid kapitlen hade underlättat en lätt senil läsare kanhända...det blev lite avbrott i spänningen innan jag liksom kom på vem som talade...
Men jag ger definitivt godkänt till författaren, även om jag faktiskt föredrar historiska romaner utan så mycket blodspillan...