Fallolyckor relaterade till chili, ett triangeldrama med risotto, Olof Palmes hemligstämplade glassrecept, intergalaktiska utsvävningar med kyckling, ett frontalangrepp på paj, anknytningsproblem till Palak Paneer, det italienska kökets katastrofala effekter på Friedrich Nietszches psykiska hälsa, medelålderns glädjeämnen, matlagning på andra planeter, bullar med baksida, Freud vs Jung, vitlök, citronzest och en oväntat klargörande introduktion till ämnet vin.
Enkel vardagsmat upphöjd till konst och serverad med lika delar humor, bildningsiver och fria fantasier. Kokboken Laga mig är Lotta Lundgrens uppföljare till den numera klassiska storsäljaren Om jag var din hemmafru. I Laga mig har hon samarbetat med fotografen Pelle Bergström och konstnären Denise Grünstein.

Det här var då ett riktigt praktverk, den innehåller en hel del kunskap, tips, recept, kåserier, matrecept, viner och inte minst kåserier lämpade för ändamålet.
Men att ens försöka ha framme denna tegelsten när du står i köket och lagar mat är totalt ogörligt.
Mjuka pärmar gör att sidorna inte går att hålla öppna, vikten på 1.5 kilo gör den omöjlig att hantera om du står och vispar med en hand och ska hålla boken i den andra.
Fotona är fantastiska och bidrar till en fantastisk blädderupplevelse.

Utdrag ur boken sid. 124
"Ravioli allúvo
När förhållandet är nytt är parterna angelägna om att framstå som spännande i köket. Man vill veta allt om vad den andre ätit och drömmer om att äta tillsammans med en själv. Man köper en pastamaskin, engagerar sig i olika sorters mjukvete och kavlar tillsammans ut långa, elastiska degsjok som fylls med löften och förseglas med äggvita.
Så kommer barnen, ett efter ett. Vardagen förvandlas till ett permanent kaos av sjukdagar, smulor, vantar och ketchup. Man upptäcker snabbmakaroner, placerar pastamaskinen längst in i ett skåp och glömmer bort att man någonsin ägt något så romantiskt och världsfrånvänt".

Lotta är på sitt bästa humör och levererar roliga och genomtänkta blixtrande texter som gör matlagningsämnet (eländet?) till en njutning.
Ett och annat recept fastnade jag också för, t.ex sweet corn enchilladas
För mig fungerade boken som en humörhöjare, jag läste enstaka kapitel åt gången och lät läsningen dra ut på tiden utan att hasta.
Någon traditionell kokbok är detta inte, och det gör inget för sådana har vi väl bokhyllorna fulla av vid det här laget.