Tunu betyder baksida och syftar på det lilla isolerade samhället på Grönlands östkust där boken utspelar sig.
Snöstormen, kylan, isen och havet är ständigt närvarande. De utsatta människorna får lära sig leva med naturens starka och nyckfulla krafter.
En dansk sjuksköterska kommer dit och blir en central punkt för byborna. Han plåstrar om och behandlar både yttre och inre skador, men är själv på väg mot ett personligt haveri.
Vi får följa de olika personerna och vara med i både sorgsna och lyckliga stunder. Vi får dela skräcken med mannen som faller i vattnet intill sälen han just skjutit. Vi får vara med när flickan som drabbats av ett utomkvedeshavandeskap dör i armarna på sin familj för att helikoptern är markbunden av stormen. Men vi får också känna det spirande hoppet hos mannen som öppnar en bar och gjuter liv i byn med sina filmvisningar och drinkar.

Utdrag ur boken:
"Han var med vid förlossningen när Olga födde den första. Flickan kom springande till världen med fötterna först. Nere i vardagsrummet satt kvinnorna skuldra vid skuldra och drack kaffe. När de hörde hur barnet hade fötts skrattade de. En ny fotbolksspelare! Det var mitt i vintern, det stormade, i köket stod soppgrytan bottenfrusen på spisen."

"Sedan går de till affären. De står böjda över frysdisken och lyfter upp paket med fruset kött och granskar dem. Fläskstek, rostbiff, revben, kalvbog. Alla priser är nedsatta, det har för länge sedan passerat bäst-före-datum, rostbiffens snittytor skiftar i grönt när man skär i den."

"När hon kommer in är det i alla fall liv i barnen. Krampanfallet är över. Flickorna skriker öronbedövande, modern går fram och tillbaka med den minsta på armen, flickan med brännsåren rycker i henne och vill bli upplyft, nummer tre ligger på alla fyra på golvet, naken sånär som på en tygblöja, ett blekfett barn omgivet av några kastruller och grytlock som hon har suttit och bankat på med en träslev. Hon är plaskvåt av saliv och snor och gråter ihållande och klagande."

Man får inte vara kräsmagad när man läser Leines frejdiga språk!
Med stor kärlek till Grönland och grönlänningarna beskriver han livet i det lilla samhället.
Gillar du annorlunda miljöer, andra sätt att leva än vårt västerländska, skildringar av vedermödor och eländes elände, då är detta boken för dig!
Det var denna jag läste igår när jag fastnade vid den förfärliga beskrivningen om tandutdragningen...
Karaktärerna blir närmast till karikatyrer för de har alla mycket speciella drag och egenheter, lite som de sju dvärgarna...
Fantastiskt spännande och jag kände mig så levande när jag läst ut boken, som om jag blivit genomblåst av en snöorkan!

London 1922. Kriget har vänt upp och ned på allt och svept med sig pojkar och män. De kvinnor som nu måste leva vidare gör det i en helt ny värld - som också bjuder nya friheter...
I ett stort hus i den burgna Londonförorten Camberwell bor Frances Wray med sin mor, mrs Wray. Deras liv har förändrats drastiskt. Familjens män har stupat och för att klara ekonomin blir de nu tvungna att ta in hyresgäster.
Ett ungt par ur den lägre tjänstemannaklassen, Lilian och Leonard Barber, flyttar in och in träder den nya världen och dess sociala spänningar. Och när Frances, som är en modern kvinna med moderna id+eer om kärlek, kommer allt närmare Lilian, påbörjas ett kammarspel som ska explodera med oförutsedda konsekvenser som följd.

Utdrag ur boken:
"Vi går förbi varandra i trappan. Vi möts i hallen. Allt händer i hallen. Jag hade ingen aning om att hallar kunde vara så spännande. Vår har blivit rena järnvägsknuten. Det är alltid någon av oss som passerar genom den, backar undan från den eller står och trycker på ett stickspår tills kusten är klar"

"Och det var allt som behövdes. De log mot varandra och något förändrades mellan dem, blev liksom snabbare, livligare...Frances kom inte på något annat att likna det vid än en kulinarisk process av något slag. Det var som när äggvita pärlar sig i hett vatten eller som när en vit sås reder sig i kastrullen. Lika subtilt och samtidigt påtagligt var det."

"Det enda hon var övertygad om nu var att hon var rädd. Hon var rädd för vad hon hade gjort och för vad hon kanske hade underlåtit att göra. Leonards kläder till exempel - hon borde ha varit mer noga med att vrida dem rätt."

Sarah Waters är en av mina favoritförfattare. Jag har tidigare läst fyra av hennes sex romaner och jag gillar stämningen, miljön och handlingen. Det är lätt att fatta tycke till och förstå karaktärerna, hur det tänker och agerar, och varför. Det är alltid en del spännande förvecklingar, och ett oväntat slut.Man kliver in i en annan värld och där stannar man till sista sidan är läst.