Alfhild Agrell (1849-1923) var en av sin tids mest mångsidiga och betydande författare. Tillsammans med bland andra Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler lyfte hon jämställdhetsfrågan i litteraturen under "Det moderna genombrottet på 1880-talet" och efter framgångarna som dramatiker på Stockholms teatrar använde hon sin penna till att belysa situationen i norra Sverige, med både allvar och humor.

I denna bok finns noveller samlade från hela hennes karriär. Här får vi möta flera sidor av Agrells författarskap, och kan upptäcka att de frågor som var viktiga för henne då fortfarande är aktuella för oss idag.
Ebba Witt-Brattström står för ett initierat efterord.

Utdrag ur novellen Mor, sid 86

"Till den gamla ångesten, att tro sig vara föraktad, hade kommit en ny. Majas modersinstinkt hade vaknat. Numera längtade hon efter ett barn, längtade nätter och dagar, inte längre för andras skull, utan för sin egen. Maja hade en mer sammansatt natur, än vad som i allmänhet förekommer inom hennes klass, därför led hon också mer. Ibland kom det över henne ett sådant begär att låta mannen veta hur det var fatt med henne - men hon tordes inte. Det var rakt som om han under årens lopp glidit ifrån henne, tyckte hon."

Ur Thora, sid. 139

"Du må tro Thora var sträng mot honom, gossen, när någon hörde det; eljest låg hon på knä och tillbad - det blå! Thora tillhörde livsfestmänniskorna, de, som skapa det stora hatet av den stora kärleken - för storhetens skull. Men det är ett tungt kvinnoarbete att sno om passionens vändskiva. Hatet dröjde att visa sig och över det blygdes Thora, blygdes till blods!

Ur Ett skratt sid. 187

"Framme vid jul började svälthåren att rycka in.
Det var en här att se på!
När man äter granris, halm, jord, lavar och bark, så blir huden därefter i färg och i tänja. Sedan är det sitt eget kött man äter, sitt eget blod man dricker, så sina tankar, sina känslor, sin vilja ja, sin heder - bara man får en kaka bröd till den."

Mycket läsvärd samling noveller, hjärtskärande och innerliga.